Riksåklagaren vill att Högsta domstolen ska pröva hur straffbestämmelsen om obehörigt avvikande från trafikolycksplats, smitning, förhåller sig till skyddet mot att inte behöva belasta sig själv, så kallad självinkriminering.
Skyddet mot självinkriminering följer av Europadomstolens praxis och EU:s oskuldspresumtionsdirektiv. Skyddet innebär i korthet att den som är anklagad för brott inte under straffansvar ska behöva lämna belastande uppgifter om sig själv.
I det nu aktuella fallet har en man åtalats för grovt rattfylleri, grov olovlig körning och smitning. Enligt åtalet för smitning hade mannen under den aktuella färden kört på ett vägmärke så att skador uppkommit. Trots att han lagt märke till olyckan hade han avvikit från olycksplatsen utan att identifiera sig. Tings- och hovrätten dömde mannen för grovt rattfylleri och grov olovlig körning.
Åtalet för smitning ogillades dock, eftersom det enligt domstolarna skulle strida mot skyddet mot självinkriminering att döma mannen till ansvar.
Riksåklagaren har nu överklagat hovrättens dom till Högsta domstolen. Riksåklagaren skriver i överklagandet ”att rättsläget är oklart när det gäller hur straffbestämmelsen om smitning förhåller sig till skyddet mot självinkriminering enligt Europakonventionen och EU:s oskuldspresumtionsdirektiv. Det är därför av stor vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen klargör denna fråga.”