Vad symboliserar den feta manskroppen i ett samhälle där det förs krig mot fetman och där den slanka, fettfria kroppen är norm – inte bara för kvinnor utan också för män? Anna Johansson, sociolog och genusvetare vid Högskolan Väst, presenterade vid ett boksläpp i helgen boken ”Feta Män – maskulinitet, makt och motstånd”.
– Det är ett ganska nytt forskningsfält i Sverige. Man kan se att hur män själva pratar om sin fetma har förändrats de senaste åren. Det är fler män som öppet pratar om sin vikt idag, säger Anna Johansson i ett pressmeddelande och nämner Leif GW Persson som ett exempel.
Hon berättar att det var vid en utställning med verk av fotografen som tagit det foto som pryder hennes nya bok, som fick henne att börja intressera sig för män, fetma och maktförhållanden.
– Jag blev väldigt berörd av detta foto. Jag både fnittrade och hissnade inombords och fotot väckte frågor hos mig. Vad skapar han för maskulinitet i de här bilderna? Vad symboliserar den feta manskroppen? Frågor som delvis är grunden till boken, säger Anna Johansson.
Anna Johansson har tidigare skrivit en rad texter i ämnet kropp, vikt och ätande, bland annat Elefant i nylonstrumpor – om kvinnlighet. I sin nya bok undersöker hon de skiftande kulturella, sociala och politiska betydelser som feta manskroppar ges, och producerar, i olika sammanhang. Hon är intresserad av framställningar av den feta manskroppen i media, och av hur föreställningar och normer kring kropp, vikt och ätande är sammanvävda med maktrelationer och motstånd.
I boken diskuteras bland annat hur feta, vita män representeras som förlorare i film och tv. Med ätandet i fokus får Göran Persson och Edward Blom exemplifiera den frossade mannen, medan GW Persson och deltagare i The Biggest Loser tas som exempel på ”bantaren”.