Projektformen har blivit allt vanligare som ett sätt att driva utveckling i offentlig sektor. Genom att starta projekt visar politiker och tjänstemän på handlingskraft, att de ”tänker utanför boxen” och gör något åt problematiska situationer. Nu disputerar statsvetaren Mats Fred vid Lunds universitet med en avhandling som visar att projekt sällan leder till tänkta effekter.
– Det plöjs ner stora summor i en förändringsform som den ordinarie verksamheten sällan får någon nytta av, säger Fred i ett pressmeddelande.
Det pågår en projektifiering av offentlig sektor, menar Mats Fred, som innan han började forska arbetade i 10 år med just utvärdering av projekt.
– Det finns ett enormt utbud av fonder som erbjuder projektpengar. Min forskning visar att samma projektidéer återanvänds och cirkulerar runt bland olika offentliga organisationer, säger han och berättar att när han arbetade som utvärderare funderade på att göra en färdig mall för sina utvärderingar, bara för att visa hur lite nytt som ett projekt egentligen tillför.
Det finns många saker som är lockande med att starta projekt i stället för att harva i gamla strukturer. Ofta talas om projekt i termer av kreativitet, samverkan, ”innovation” och ”att tänka utanför boxen”. Att initiera projekt har blivit ett sätt för politiker och tjänstemän att visa på handlingskraft, menar Mats Fred. Han har framförallt studerat projekt som syftar till att minska ojämlikheter i samhället med pengar från sociala investeringsfonder och EUs strukturfonder. Problemet är att de tänkta lärdomarna från projekten så gott som aldrig sipprar ner, eller får fäste i organisationerna.
– Visst, för den enskilde individen kan projekten vara betydelsefulla och leda till positiva saker. Men när det gäller själva ursprungssyftet, att förändra saker och ting på organisatorisk och strukturell nivå, så verkar fondernas medel till projekt inte göra någon större skillnad.
Mats Freds forskningsresultat är entydiga: på organisatorisk nivå leder projekten till att man blir bättre på att driva projekt, och inte nödvändigtvis bättre på att hantera ojämlikhet, sociala klyftor eller vad projekten må syftat till.
– En fördel med projektarbetet verkar vara att unga människor kan erbjudas en väg in på arbetsmarknaden via tillfälliga projektarbeten. Men en konsekvens av detta är också att många ”fastnar” i projekt som leder till nya projekt som leder till nya projekt istället för att lärdomarna tas tillvara i de mer permanenta strukturerna. Man kunde ju tänka sig ett scenario där organisationerna istället satsar resurser i befintliga, varaktiga, strukturer utan att för den skull ta bort krav på samverkan och innovation.