En procent av BNP. Så mycket kostar flyktinginvandringen till Sverige, visar en forskningsrapport från Nordiska ministerrådet. Rapporten visar också att det går att kapa 80 procent av kostnaderna.
Nordiska ministerrådet har låtit sammanställa den forskning som gjorts om flyktingars integration på arbetsmarknaden i Sverige, Danmark och Norge och Finland.
Forskningen visar att kostnaderna för flyktinginvandringen till Sverige uppgår till cirka en procent av BNP per år. Beräkningarna bygger på en jämförelse mellan vad gruppen flyktingar bidrar med i skatteintäkter och vad den kostar i form av transfereringar och offentlig service. En procent av BNP är ungefär lika mycket som hela det svenska biståndet eller som rättsväsendet inklusive polisen.
”Det mest intressanta i studien är att hela 80 procent av kostnaden utgörs av uteblivna skatteintäkter på grund av hög arbetslöshet. Med andra ord, genom att sänka trösklarna till arbetsmarknaden går det att kraftigt minska kostnaderna för flyktingpolitiken”, säger i ett pressmeddelande Kjell Nilsson, direktör för Nordregio som producerat rapporten på uppdrag av Nordiska ministerrådet.
I Sverige tar det mer än fem år innan hälften av dem som beviljas asyl har ett riktigt arbete. Bilden är liknande i de nordiska grannländerna även om dessa tagit emot betydligt färre flyktingar än Sverige.
”Det är alltså inte något unikt svenskt fenomen att flyktingar har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Och det verkar ta lika lång tid oavsett antalet som kommer”, säger Kjell Nilsson.
I Norge pekar studier på behovet av effektivare utbildningsinsatser och ändrade bidragsregler som i större utsträckning uppmuntrar arbete. Men också på behovet av mer stabila och mindre hälsofarliga jobb. Idag är det en realitet att flyktingar oftare hamnar i långvariga sjukskrivningar på grund av dålig arbetsmiljö.
I Danmark visar forskning att arbetskraftsdeltagandet är lågt även bland flyktingar som varit i landet länge. Därför räcker det inte med en politik för att integrera nyanlända flyktingar, det krävs också uppföljande insatser.
När det gäller Sverige framhålls behovet av effektivare matchning mellan nyanlända och arbetsgivare, snabbare validering av utländska examina, enklare system för lönesubventioner och fler utbildningsprogram inom bristyrken.