”En miljon resenärer kan väntas”, skriver Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet i ett opinionsinlägg på tal om uteblivna satsningar på Stångådalsbanan till Höglandet.
Infrastrukturkansliet i Hultsfred har beställt: Ideskiss – Stångådalsbanans utvecklings AB från Per Corshammar, Tüv Süd Sverige. Den kommer fram till att restiden mellan Kalmar och Linköping kan förkortas från tre timmar till drygt två med 130 kilometer i timman i genomsnittshastigheten till en kostnad av styvt tre miljarder kronor för de 26 milen med skarvfria spår och vätgaståg. Då slipper man elektrifiering för två miljarder kronor. Driften skulle ske efter Inlandsbanans modell med ett förvaltningskontrakt på 30 år. Om banan läggs ned och ersätts med buss blir det en restid på fem timmar
Om staten skulle investera hamnar bara en av fyra miljarder på spåret som Trafikverket beräknar kostnaden till, vilket kan bantas till styvt tre miljarder kronor. Resten blir byråkrati. Med ett eget järnvägsbolag återstår nära nio tiondelar till förnyelse av banan. Man kan också arbeta snabbare.
Två tredjedelar av banan har skarvspår. Där tillåts högst 100 kilometer i timmen i hastighet, och underhållskostnaderna är höga, 39 miljoner kronor om året. Det dock är inte tillåtet av staten att använda anslaget för det att byta till skarvfritt. Det betraktas som reinvestering, och något anslag för det ges inte. Runt Stångådalsbanan bor 290 000 invånare. De får noll kronor i infrastrukturplanen.
Rapporten tar inte upp minskade underhållskostnader och ökade banavgifter som skarvfria spår kan ge. Underhållskostnaden kan sänkas till en tredjedel. Den genomsnittliga banavgiften för regionaltåg är 8 kronor milen, och de planeras höjas ytterligare med två femtedelar till 2025. I dag går det 32 tåg om dagen. Det kallar Trafikverket lågtrafikerat, trots att man annars har satt gränsen på under 30 tåg. Banavgifter blir då 2,4 miljoner om året. Det är bara varannantimmestrafik. Med upprustad bana bör det bli dubbelt upp. Alltså lika mycket till. Till 2025 stiger banavgifterna med två femtedelar ytterligare.
Kapacitetsbristen gör att tågen har en påtvingad planerad väntetid på en halv timme för resan. Den väntan kostar operatörerna 100 miljoner kronor om året. Den samhällsekonomiska kostnaden är lika mycket till. En mötesstation mellan Kisa och Vimmerby för 200 miljoner kronor, som Trafikverket sagt ej till i 20 år, kunde möjliggjort timmestrafik. På den tiden har Kalmar länstrafik förlorat 2,9 miljarder kronor i ökade trafikeringskostnader. Trafikökningen har varit 2,2 procent per år. Det innebär en fördubbling av trafiken på femtio år. Trafikverket kalkylerar bara med 1,6 procents ökning per år, lägre än befolkningstillväxten.Verket räknar inte in väntetid för tågresenärer, däremot för bilister: med 1 000 kronor i timmen. Med 440 000 förseningstimmar för tåget skulle det motsvara 6,6 miljarder kronor.
Östergötland är ointresserat av Stångådalsbanan. Man bidrog inte till upprustningen mellan Hjulsbro-Sturefors-Bjärka Säby, som ligger inom länet, utan det betalades av Kalmar län. Om spårledningarna vid två plankorsningar förlängts då hade det blivit liten kostnad. Därför kan den hastighetshöjning banupprustningen möjliggjort inte tas till vara. Nu kostar det 100 000 kronor. På två ställen finns det fjäderväxlar, som inte kontrolleras av tågledningscentralen, utan tågen måste gå ner till 40 kilometer i timmen. Vid en tredje plankorsning är hastigheten begränsad till 30 kilometer i timmen. Restiden från Linköping till Kisa kunde varit 43 minuter i stället för 50. Stationerna i Kisa, Vimmerby, Hultsfred och Berga är manuellt bevakade. I Berga måste tåget byta färdriktning.
Efter två års planering och förarbeten kan banan byggas på ett år, om trafiken stängs av då. Kostnad för arbeten på broar, bankar, trummor, plankorsningar och spårväxlar är 1,2 miljarder kronor och två miljarder kronor makadam och spårbyte. Med nya spår och inmätta spårkrafter kan man ha 20 procent överhastighet. En miljon resenärer kan väntas. Nya stationer kan det bli i Hjulsbro, Sturefors, Gullringen, Södra Vi, Storebro, Mållilla, Ruda, Ålem, Lindsdal, Berga, Rockneby och Läckeby. Hultsfred kan få ett restidsavstånd på en timme till både Linköping och Kalmar.
Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet