Människans påverkan kan förklara nittiosex procent av alla utdöda däggdjursarter under de senaste drygt hundratusen åren, enligt en nyligen publicerad forskningsstudie i den vetenskapliga tidskriften Science Advances.
Under de senaste 126 000 åren har takten med vilken däggdjur dör ut ökat med 1600 gånger om man jämför med naturliga nivåer av utdöenden. Enligt den nya forskningsstudien beror denna ökning nästan uteslutande på människans påverkan.
Studien visar också att även förhistoriska människor hade en betydande negativ effekt på biologisk mångfald – och den var större än de mest genomgripande klimatförändringarna i jordens moderna historia, som till exempel den senaste istiden.
– Vi finner i princip inga bevis för klimatdrivna utrotningar under de senaste 126 000 åren. Istället ser vi att mänsklig påverkan förklarar 96 procent av utdöenden bland däggdjur under denna tidsperiod, säger en forskarna, Daniele Silvestro.
Studien motsäger den syn en del forskare har, som anser att starka klimatförändringar är den största orsaken bakom utdöendet av de flesta förhistoriska däggdjuren. Istället så pekar dessa nya fynd på att däggdjursarter var motståndskraftiga även för extrema förändringar i klimatet.
– Däremot utgör nuvarande klimatförändringar, i kombination med bland annat tjuvjakt och andra människorelaterade aktiviteter, ett stort hot mot många arter, säger Daniele Silvestro.
Mängder av data från av fossiler ligger bakom forskarnas slutsatser. 351 däggdjursarter, som har dött ut sedan början av övre pleistocen, har analyserats. Bland annat ikoniska arter som mammut, sabeltandad tiger och jättesengångare.
Fossildata från Zoological Society of London, har varit till stor hjälp i arbetet.
– Men dessa utdöenden skedde inte konstant och med en jämn takt. Istället kan man se bevis för kraftiga ökningar av utdöenden över olika kontinenter vid samma tid som människan först satte sin fot där. Och på senare tid har mängden utdöenden orsakat av människan ökat igen, denna gång global på global skala, säger forskaren Tobias Andermann vid Göteborgs universitet.
Idag är utrotningshastigheten av däggdjur den största sedan slutet av dinosauriernas era, enligt forskarna. Med hjälp av datorsimuleringar förutspår de dessutom att denna takt kommer fortsätta att öka fram till år 2100 och nå en hastighet av utdöende upp till 30 000 gånger högre än den naturliga. Detta om mänskligt beteende och förlusten av biologisk mångfald fortsätter.
– Trots dessa dystra prognoser så kan vi fortfarande vända trenden. Vi kan rädda hundratals om inte tusentals arter från utrotning med mer riktade och effektiva strategier för konservering. Men för att uppnå detta måste vi öka vår kollektiva kunskap om den växande biodiversitetskrisen och vidta åtgärder för att bekämpa denna globala kris. Vi har ont om tid. För varje förlorad art, förlorar vi för alltid en unik del av jordens naturhistoria, säger Tobias Andermann.
Den nya forskningen presenteras i en studie publicerad i denna veckas upplaga av Science Advances. Studien har letts av Tobias Andermann vid Göteborgs Centrum för Globala Biodiversitetsstudier och Göteborgs universitet tillsammans med ett forskarlag från Sverige, Schweiz och Storbritannien.