16-åring erkänner: jag bombhotade Nässjö

En 16-årig pojke har i polisförhör erkänt att han står bakom de allvarliga bombhoten mot Nässjö centrum (bland annat stadshuset och Swedbanks lokaler). Pojken ville ha uppmärksamhet, har han sagt i förhör som han togs in till igår torsdag. Han släpptes efter förhör men misstankarna om grovt olaga hot står kvar.

Polisen ser nu ingen anledning till oro inför 1a mars då bomberna skulle ha smällt av. Hoten var med andra ord bara hot – några bomber fanns inte. Trots det utökar polisen sin närvaro den 1a mars i centrala Nässjö.
”Det finns i dagsläget inget som talar för att någon ska hända. Men vi förstår samtidigt att hoten gjort människor oroliga. För att möta oron höjer vi polisens närvaro med synliga poliser i Nässjö den 1 mars”, säger förundersökningsledare Kenth Sundberg.
Mycket utredningsarbete kvarstår och förundersökningen tas nu över av åklagare.
Pojken som bor i Nässjö hotade skriftligen med att bomber skulle smälla av den 1a mars men också att Nässjö stad skulle flygbombas.


Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

2 svar till ”16-åring erkänner: jag bombhotade Nässjö”

  1. Profilbild för Patrik
    Patrik

    Samhället måste stampa ner foten och visa att man inte tolererar att någon sätter i system med att vräka ur sig såna hot.Det som 16-åringen gjort i Nässjö är mycket allvarligt,för såna kraftiga hot bör samhället se mycket allvarligt på,och såna hotelser bör ge ett långt fängelsestraff,åtminstone 4 år för grovt olaga hot.Föräldrarna bör åtminstone säga till sina barn och ungdomar att det är absolut inte okej att vräka ur sig hot.

  2. Profilbild för Sahand
    Sahand

    4 års fängelse för en 16-åring? Vad är nästa steg? Att införa dödsstraff? Varför inte skapa bättre omsorg och skola för pojken så att han från början inte känner att han måste få uppmärksamhet genom att HOTA en stad? Har du tänkt på att man kan inte föds till att begå brott, utan att man också formas av sin omgivning (läs Darwins evolutionsteori)? Det kvittar hur stort straff du än ger, du kommer ändå inte lösa hans problem med att han inte känner sig sedd eller bekräftad i samhället, i sin klass eller hemma. DET är problemet; att vi inte bryr oss om hur andra har det.

    Slutligen kan jag inte förstå hur en tillsägelse av föräldrarna kommer att hjälpa. Hur många känner du som lyssnar på sina föräldrar när de säger att de inte får dricka och faktiskt avstår från alkoholen?