Jag har under många samtal med Nässjöbor under åren fått uppfattningen att Nässjöborna anses vara ”konflikträdda” och rädda för att ”sticka ut hakan”, och att detta då hindrat Nässjös utveckling i någon mening. Jag anser att ”idealisterna” i SAFE som under många årtionden har haft en väldigt hög svansföring gentemot oliktänkande Nässjöbor, till stor del ska lastas för detta Nässjö-fenomen.

Anti-demokrat
Naturligtvis tystnar alltid ett samhälle där radikala och anti-demokratiska idéströmningar får fäste. Människor blir rädda för att säga sin mening. När den konformistiska mentaliteten inpräntas i folk med Karl Marxs läror så tar näringslivet således mycket stryk, och en bred populistisk retorik som inte gynnar något eller någon får fäste bland en stor del av populationen. Jag är en stark motståndare till den mentalitet som ligger till grund för epitetet jantelagen, en mentalitet som jag anser att SAFE:s företrädare genom åren har förstärkt bland Nässjöborna på ett mycket obehagligt sätt. Taktiken de har använt sig av har bestått av klassiskt ”marxistiska ideal” där då Karl Marxs främsta fantasiprojekt – den så kallade ”klasskampen” – har varit den mest använda termen.

Kritiserar Nässjöbor
Jag vill starkt kritisera Nässjöborna för att de under de senaste tjugo åren har valt dessa SAFE:iter till både kf och faktiskt ända till toppen i stadshuset; herrar som uppenbart lider av revolutionära tankegångar och som många gånger visat prov på en total verklighetsflykt i den politiska diskussionen, både vad anbelangar kommunalpolitiken, men även inrikes- och utrikespolitiken. Låt mej ge några exempel på vad två av de främsta ”idealisterna” i SAFE har gjort för uttalanden. I slutet av Juli 2009 så deklarerade Uno Kenstam, när han satt som kommunalråd, i SmT att han ”sympatiserar” med kriminella individer som bryter sig in på statligt ägda militäranläggningar i syfte att eliminera militärt materiel. Denna form av mycket allvarliga terrorverksamhet klädde naturligtvis Kenstam in i det mer klädsamma epitetet ”civil olydnad”. Att det i Sverige har suttit ett kommunalråd och öppet uttryckt ett sådant förakt mot demokratin får anses vara sensationellt. Något liknande kommer vi nog aldrig få höra igen från ett kommunalråd i detta land. Det andra exemplet och som är det som bäst illustrerar SAFE och deras totala verklighetsflykt, heter Pelle Månsson.

Försvarar kommunistregim
Denna man har vid ett flertal tillfällen under åren som gått, helt öppet inför sina partikamrater, försvarat den blodiga kommunistregimen i Nordvietnam, en regim som är en av de värsta diktaturer som världen skådat genom historien. Det finns fler exempel. På insändarsidorna i SmT har vi kunnat läsa hur ledande företrädare för SAFE har försvarat envåldshärskaren och diktatorn Hugo Chavez. Med dessa fåtal exempel som grund, så anser jag att det är ytterst problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv att Nässjöborna valde att ge SAFE tre mandat i kf-valet 2010. Nässjöborna valde denna väg trots att vi alla under föregående mandatperiod fick se vad SAFE och deras företrädare verkligen gick för. Men trakasserierna och den fruktansvärt inhumana utfrysningen som partiledningen helt ogenerat och öppet bedrev gentemot ”SAFE-profilen” Bernt Hultberg, är förmodligen mitt främsta argument till varför jag anser att SAFE borde ha blivit helt ”utkastade” från kf av väljarna. Jag anser att det är dags för Nässjöborna att se detta SAFE för vad det är. För demokrati och yttrandefrihet är något som jag aldrig någonsin kommer att förknippa med SAFE, och i synnerhet inte med herrarna Månsson och Kenstam.

Borgerlig, Nässjö