2011-05-04 18:56 Ledare

Alla talar om honom – men vem är han, vargen?

Det är fantastiskt att man kan skriva om barn som blir mördade, misshandlade och sexuellt utnyttjade, sjuka människor som går under på grund av sjukdom och utförsäkring och gamla som blir rånade och ihjälslagna.

Få engagerar sig längre, rycker på axlarna och går vidare med sitt liv.

Men lägger man så ut en rad om vargen, då vaknar den uppmärksamme läsaren och svär ve och förbannelse över såväl debattör som tidningsutgivare.

Vad är det då som får sansade människor att gå i taket, få vargfrossa och uttrycka sig på ett sätt som kan tyckas både oprofessionellt och obegåvat?

Vargen eller ulven, som man sade förr i tiden, har alltid varit mytomskriven och satt skräck i folk sen urminnes tider, vikingarna hade ulven som symbol, många har i generationer haft Ulv som tillägg i sina efternamn.

I grekisk mytologi berättas att Zeus i vargskepnad tillbads i Arkadien. I den nordiska mytologin har Oden de två vargarna Gere och Freke i sitt följe.

Orup sjunger om varg i låten Jag blir hellre jagad av vargar, och Fantomen hade en tam ”bengalisk bergsvarg” kallad Devil.

I Wikipedia kan man läsa att vargen, (Canis lupus) är ett hunddjur med spridning över en stor del av världen. Den är stamfader till hunden. Vargen betecknas som ett rovdjur, med status i världen som livsfarlig, i Sverige starkt hotad.

Hunddjuren utvecklades redan på den nordamerikanska kontinenten för 30 miljoner år sedan.

De första vargarterna uppstod under den amerikanska geologiska perioden Blancan och dess mest troliga närmsta anfader ska ha varit Canis lephagus, ett litet hunddjur med smal skalle som ska ha förekommit i Nordamerika.

Vargen var en gång i tiden världens mest spridda däggdjur, men har haft svårt att anpassa sig till människans populationsutveckling.

Detta har inneburit att vargen på sina håll i världen har isolerats i små populationer, vilket i sin tur har lett till inavel inom vargstammen.

I stora delar av vargens tidigare och nuvarande utbredningsområde har vargen jagats och jagas fortfarande aktivt, varför den har blivit utrotad i vissa länder. Medan den i andra länder har blivit fridlyst.

I Sverige uppges att ett normalstort vargrevir kan vara på mellan 75 000- 200 000 hektar. Normalflocken består av föräldraparet och deras årsvalpar, samt tidigare ungar.

Då och då kan man se en ensam varg på ställen där det annars inte brukar finnas varg. Så har det nu varit under några veckor i Sydsverige.

En ung varghanne har förflyttat sig från Helsingborg in via Småland och under ett par veckor befunnit sig någon mil från Höglandsnytts hemmaområde.

Om det är samma varg det handlar om är osäkert. Men vargen har verkat orädd för de människor som har befunnit sig nära, ibland endast ett par meter, från vargen.

De som har träffat på vargen har alla vittnat om det fantastiska att ha fått se en varg på så nära håll, ingen har sagt sig upplevt någon rädsla.

I Sverige pågår diskussionen om vargens vara, eller inte vara, för fullt. Förståsigpåare tycke si och människor som bor i vargtäta områden och som får sin tamboskap dödad tycker så.

Regeringen och EU-kommissionen har olika uppfattningar då det gäller den svenska licensjakten på varg, om den ska vara lovlig eller ej.

Så vad är rätt och vad är fel, och måste alla tycka lika?

SIV GRÖNWALD

{addthis-tb-16px}
{plusone-small}

Kommenteringen är avstängd.