Tänk om man kunde stänga in all ilska, frustration och alla svavelsefulla uttalanden i en liten burk och omvandla den till användbar energi att ta fram den dagen annan energi har förbrukats.

Vi kanske inte skulle behöva tala så mycket om förnybar energi när vi har så mycket gammal beprövad ilska att kunna ta till vara på.

Tänk bara på ilskan i riksdagen och allt bankande i pulpeten. Fast där gapar förstås de flesta stolar tomma under debatten, eller i kommunernas fullmäktigesalar. För att inte tala om i alla kafferum där fler än två människor möts och debatten går igång.

Tänk att som man gör med hasighetskameror placera ut uppsamlingsinstrument för energi vid alla rödljus, i bilköer, och vid hastighetsbegränsningar där ilskan står på topp, tänk vad energi det skulle alstra.

Tänk att kunna ha små boxar med boxbollar utplacerade litet var stans där missnöjda kunde slå av sig sin ilska, en energi som kunde gå ut på elnätet.

Tänk så mycket energi alla gymlokaler, tennisbanor och andra energialstrande platser kunde bidra med, för att inte tala om alla debattprogram, dåliga teveprogram.

Eller varför inte samla upp all återhållen energi som älg- och björnjägare alstrar där ute i skogarna under jaktperioderna.

Tänk till så mycket bra all ilska skulle kunna använda, i stället för som nu bara låta den gå ut i ozonlagret.

Domstolarna skulle ju kunna döma till energiarbete i stället för till fängelse.

Det skulle spara många arrester och fängelseplatser, för att inte tala om brutna näsben och söndersparkade skallar. Arbete ska ju främja såväl hälsa som välstånd, sägs det.

En och annan politiker och samhällsmedborgare kunde ju kunna avlösa vid   trampkvarnarna för att hålla maskineriet igång.

Skämt åsido, men tänk bara tanken så mycket gott man skulle kunna använda ilskan till om man bara hade förmågan att omvandla ont till gott.

SIV GRÖNWALD