Det spörs vad Almedalsveckan mera ska ha att erbjuda.

På torsdagen släpps S-ledarens bok ”Möjligheternas land – min version för Sverige”.

S-ledaren, Mona med hela svenska folket, ska där ge sin syn på framtidens Sverige och vad en rödgrön regering tillsamman ska kunna göra och hur man ska lösa samarbetsproblemen. En information som många har väntat på.

Det kan bli extra spännande att följa utvecklingen inom Alliansen, vilken som nu ska utses som arbetsmarknadsminister. Om det finns något person som i en handvändning kan axla Littorins arbetsmantel.

Kanske någon mera lättböjlig, som kan ges uppgiften att bära hundhuvudet för de arbetspolitiska åtgärderna.

Kanske var det inte enbart privata orsaker som fick Littorin att avgå?

Centern, som i Synovates mätning har blivit för likt moderaterna och i stället bör satsa mera på landsbygdsfrågorna, föreslår i dag att arbetslösa bör få en ”jobbpeng” för att själva bestämma vilket stöd som passar bäst.

Dessutom bör Arbetsförmedlingens monopol avskaffas och privatiseras rakt ut och tas över av fackförbund, ideella organisationer och privata företag.

Maud Olofsson och Annie Johansson talar dessutom i en debattartikel om käpphästar som flexiblare arbetsrätt, kompetensutveckling, lägre ingångslöner för unga, ökad trygghet vid arbetslöshet, samt jobbonus.

Frågan är var de tre övriga partierna står i arbetsmarkandsfrågan? Som det har framgått har moderaternas satsning på jobben för de unga planat ut inför nästa år.

Folkpartiet vill mest ha statsfinansens pengar till att omstrukturera skolan och slåss för ett införande av ett tidigare betygssystem.

KD-arna vill nog en massa, men tar inte så stora ord i munnen som de båda centerdamerna. Man verkar inte veta riktigt på vilket ben man ska stå i sin lilleputteroll inom alliansen.

Frågan blir hur Alliansen och de rödgröna ska kunna hålla ihop sina respektive valmanifest, vilka de nu är, fram till valet och vilken roll som Svensk Demokrati kommer att spela i den allmänna veligheten.

Det känns inte betryggande för Sverige att inte säkert kunna säga vem som vill Sveriges bästa.

SIV GRÖNWALD