På landstingssidan var den absolut viktigaste frågan tillgången till akut sjukvård och därefter närsjukvården.

I onsdagens landstingsdebatt som Sveriges Radio Jönköping sände från Höglandssjukhuset i Eksjö med landstingspolitiker från de olika partierna handlade det ändå mest om vårdvalet.

Hur stora summor vårdvalet hade kostat att genomföra ville dock inte allianspartierna ge de rödgröna landstingspolitikerna något konkret svar på, och då inte heller väljarna.

Allianspolitikerna talade om den enskildes valmöjligheter som en viktig del, och ville inte gå med på att man redan i utskicken listat in personerna på respektive vårdcentral.

Något som många upplevt som ett redan gjort val, menade de rödgröna.

En halv timme av det timslånga programmet handlade som sagt mest om vårdvalet, det redan genomförda.

Mycket käbbel och påhopp gick åt för att vädra åsikterna om vårdvalets vara eller inte vara. Något som borde ha klarats ut redan i landstingsfullmäktige.

Några konkreta löften om den framtida vården, eller ens några framtidsvisionerm om vad en ny mandatperiod kunde ha att erbjuda, gavs dock inte.

Om dialyspatienternas påtvingade matkostnader för cirka 12 000 kr/år kunde tänkas inrymmas inom själva behandlingen? Eller som det var tänkt måste bekostas av dialyspatienterna själva?

Något som man från allianssidan inte ville beröra, men någon menade att det ju ändå fanns ett högkostnadsskydd på niohundra kronor.

Ja, det kunde ju stämma, menade de rödgröna, vad gällde själva läkarbesöken, men de skulle ju ändå betalas av patienten upp till frikortstaket, vilket kunde vara kännbart om detta måste ske inom en kortare tidsperiod.

Likaså kunde fördyrande medicinkostnader, sjukresor, mat i samband med dialysdagar, eller inläggning på vårdavdelning, drabba den med en redan låg inkoms kännbart.

Några avgiftslättnader i den meningen menade sig dock allianspolitikerna inte kunna gå med på, och ansåg att man endast hade dessa avgifter att ta till för att få budgeten att gå ihop.

Det talades inget om vad som skulle hända framdeles med de tre sjukhusen, Värnamo sjukhus, Ryhov i Jönköping, eller ens Höglandssjukhuset i Eksjö där ändå radiodebatten utspelade sig.

Inte heller talades det om de kostnader landstinget har för den inköpta specialistvården från andra landsting.

Man höll sig så att säga till de små frågorna, vilka ändå verkade vara för betungande att samstämmigt kunna räta ut för att ge trovärdighet åt landstingspolitiken.

Något som ingen i de båda politikergrupperna tog upp, eller ens berörde, men som ändå kostar landstinget stora pengar, är de undermåliga sjuktransportresor som Jönköpings landsting erbjuder svårt sjuka patienter.

Likaså möjligheten för sjuka patienter att på ett värdigt sätt få ut ersättning för redan gjorda och bekostade sjukresor. Frågor som landstingspolitikern ändå väl känner till, men sopar under mattan.

Den landtingspolitiker som inför valet 2010 kandiderar till landstinget borde ta sig en ordentlig funderare över för vem/vilka den ska sitta i landstinget under en fyraårsperiod, om det är för de sjuka som behöver dennes röst, eller för sin egen skull.

Debatten på Höglandssjukhuset gav inga svar, inte heller något förtroendegivande intryck över vad dessa landstingspolitiker egentligen tänker, vill, eller rent av kan åstadkomma för de skattekronor som faller i deras händer.

Att sjukvården ändå håller den goda kvallitet som den ändå håller beror inte på de politiker som styr och håller i pengarna, utan på den kompetenta personal som utför den. Det är dock ett som är säkert.

Om valet 2010 kan ge någon förtroendegivande förbättring återstår nu att se.

SIV GRÖNWALD