Vi, liksom andra ”rika” länder bidrar till slöseriet och tillåter en orättvis fördelning där stora delar av jordens befolkning svälter medan vi andra stoppar i oss och blir allt fetare och sjukare, sopbergen växer.

Den krassa sanningen är att jordens resurser håller på att ta slut.

Det amerikanska närverket Global Footprint Network har i samarbete med WWF, Världsnaturfonden, varje år räknat ut hur stor del av jordens naturresurser som går åt till människans konsumtion.

Den 21 augusti i år hade man kommit fram till att jordens befolkning redan i augusti konsumerat de förnyelsebara tillgångar som skulle ha räckt hela året ut.

Det innebär att de fyra sista månaderna, september, oktober, november och december 2010 måste resurser tas från nästkommande år.

Vad säger det om människan och vad säger det om nutidsmänniskans förmåga att sörja för sin avkomma?

Faran av att snegla för mycket på andra

Sverige, som under årtionden har sneglat mot USA och gärna tagit efter vad storebror har gjort, ligger nu över genomsnittet i konsumtion. Det syns framförallt på våra sopberg och på att vi blir allt fetare, sjukare och missnöjdare.

Liksom i USA har man i de svenska skolmatsalarna smugit in processad mat och halvfabrikat som innehåller fett, beriknings- och konserveringsmedel, som ger dålig energi, barnfetma och på sikt ohälsa och dåliga skolresultat.

Åldringarna får i vissa kommuner äta gammal mat som har fraktats miltals genom Sverige för att nå kylskåpen med en veckas matranson för uppvärmning. Åldringarna blir undernärda, tappar ork och livslust.

Så vad är det vi håller på med? När ska vi börja tänka? Kan vi inte vara stolta över och försöka behålla den matkultur vi en gång hade?

En matkultur där familjen samlades runt middagsbordet. Där maten bestod av, kanske enkla, men råvaror som inte var berikade, genmanipulerade, processade eller genomdränkta med fett.

Många av våra nya svenskar har tagit med sig sina matvanor och gett oss den mångkulturella maten, oftast hemlagad och nyttigare än den USA-inspirerade.

Det är inne med matprogram i snart alla tevekanaler.

I de engelskproducerade mat- och odlarprogrammen flödar entusiasten. Oftast handlar de om färska grönsaker, närproducerat kött, egna grönsaksodlingar, inläggningar av bär och grönsaker, sylta, safta och baka hemma. 

Engelsmännen är sedan länge kända för sina odlingar och sina tävlingar i vem som odlar bäst och tar hem priset för den största pumpan, vackraste trädgården eller annat. De håller på sina traditioner.

I de nya svenska matprogrammen, med några undantag, håller man sig helst till barn – och töntstadiet för nybörjare. Dessa program handlar inte alltid så mycket om mat De handlar mest om att göra sig rolig, eller på sin höjd byta en stickad mössa på kocken.

Vem blir matglad av sådana program?

Visst, Morberg kan laga mat, även om han är rolig, Ernst likaså, men han har blivit litet för flåshurtig i TV4. Kanske borde han ta ett andetag eller två.

Skolmatserien var bra, men det var skrämmande att se hur det uppväxande släktet utfodras som grisar med snabbmat och oförstånd.

Men politikern och tevetittaren glömmer så lätt. Skolmaten hamnade säkert i samma lättlagade plogfåror som tidigare, när de inhyrda tevekockarna och Bert Karlsson lämnade arenan. 

Med tanke på att vi redan har förbrukat jordens resurser för 2010 så borde det vara på tiden att lära ut hur man tar tillvara på de resurser vi har, i stället för att fylla på sopberget.

Sunda löften och bra råvaror för ett bättre Sverige

Så sätt alla politiker på skolbänken, låt dem lära sig att laga mat av de närproducerade råvoror vi ännu har och inte som nu bara prata om dem.

Låt dem praktisera i skolmatsköken, storköken inom äldreomsorgen, eller köra ut den plastinpackade veckomaten till de gamla på landsbygden.

Kanske skulle de styrande lära sig något om hur vi egentligen har det i vårt moderna Sverige. Inte bara prata om klimat och energitillgångar och lägga sig i vad andra länder gör.

Eller i hast för valets skull lova 40 000 för inköp av klimatbilar, subventionera dåliga restauranger som serverar fettdrypande mat av importerade varor. Eller servera annat ogenomtänkt valfläsk till pensionärerna i elfte timman.

Nej, se i stället till att hemmamarkanden får tillgång till bra närproducerad mat, som inte blir dyrare än dålig, långväga importerad, genmanipulerad råvara och se över energipolitiken.

Ge de svenska producenterna möjlighet att producera det de är bäst på och möjlighet att överleva på det de producerar. Inte som det har skett i årtionden, svälta ut dem.

Lär föräldrarna redan på BVC hur viktig maten är för det lilla barnet, lär dagisbarnen och skolbarnen vad som är bra och dåligt att äta, inte bara satsa på mobbingprogram.

Ett rätt mättat barn har troligen inget behov av att slå eller trakassera någon annan. Det blir lugnare i klassrummet och flitens lampa kommer att lysa med en lärartätare skola som ger positivare svar i de nationella proven.

Troligen blir det inte dyrare  att satsa på framtiden än att ge mättnad för stunden, eller att tvinga in föräldrarna i skolsalarna.

Kanske är det inte så viktigt att de svenska politikerna sitter med i EU. I varje fall inte om man inte vågar ta bladet från munnen och slå ett synligt slag för Sverige och dess resurser.

Frågan är om man alls har tid att käbbla om oviktigheter då det i stället borde handla om att se till att våra barn har en jord att leva på 2030.

Eller kan jag ha fel?

SIV GRÖNWALDsiv.gronwald@hoglandsnytt.se