I höst var det sagt att vaccin mot livmoderhalscancer skulle börja ges gratis till alla yngre flickor.

Detta har regeringen lovat i flera år.

Men så blev det inte, det är senaste beskedet. Läkemedelsbolagen kunde inte komma överens, har det meddelats.

Politikerna verkar inte bry sig, vana som de är av att bryta sina löften. Alltså får vaccinationerna bero i väntan på bättre tider. Eller lösas av de föräldrar som har pengar att själva se till att deras döttrar får den, som man säger, viktiga sprutan.

Men hur blir det för de flickor som inte tillhör gruppen med penningstarka föräldrar?Är det dessa flickor som om några år kanske ska inta britsarna på cancerklinikerna, strål-och cytostatikabehandlas, med livet som insats och med stora kostnader för samhället?

Är det så krasst en politiker tänker när den inte kan ta bladet från munnen och ställa krav och ge besked till läkemedelsbolagen hur vi vill ha det i vårt land när det gäller att rädda liv.Canceravdelningarna på de svenska sjukhusen är fyllda av kvinnor som dagligen opereras, strålas och får cellgifter.

Det är framförallt många äldre kvinnor, i långt framskridna stadier av just livmoderhalscancer, som måste genomgå dessa långvariga och plågsamma behandlingar.

Det är kvinnor som dag efter dag sitter i dödens väntrum och väntar på sin dagliga stråldos. Kvinnor som i sex-timmarspass får dra runt på sin droppställning med cellgifter, om de orkar vara uppe, där den röda påsen betyder liv eller död.

Där varje dag blir en plåga.

Dagar med spypåsen i handen och toaletten en plats där många av dygnets alla timmar måste levas. Där varje lukt ger kräkningseffekter och där tuggorna vänder i munnen innan de hunnit ner i magen. Dagar då kilona rasar, krafterna sinar och livet inte längre känns värt att leva.

Läkarna, men framförallt den sjukvårdspersonal som har att ta han dessa svårt cancersjuka patienter, vet vad det handlar, de som måste trösta, uppmuntra och orka se hur cancertumörerna tar över, hur livet rinner bort, men ändå ge en strimma hopp.

Är det detta som dagens politiker så lättvindligt avbördar sig, struntar i att se, skjuter på framtiden och hoppas på att det löser sig av sig själv?

SIV GRÖNWALD