Fläckiga heltäckningsmattor, diskokula i taket, ”som en sunkig finlandsfärja” beskriver Aftonbladets schlagerreporter, Torbjörn Ek, nattklubben Cleo i Luleå där stjärnorna efterfestade under lördagsnatten.
Ja, men var ska ett sunkigt program annars efterfesta?
Är inte botten i töntighet nådd för länge sedan? Vad har skäggiga damen och hans partner i rutan att göra, roliga var de ju knappast, enbart fåniga, som alltid.
Och vad gjorde han i rutan, utrikesministern, har han inte tillräckligt med betalt för sin ministerpost, har pipelinen över östersjön brustit, eller har han bara dåligt omdömen?
Frågan är hur många lakan som morsan fick offra ur sitt linneförråd här gången för att sonen skulle få fåna sig i teve, räckte det inte med stjärnorna på slottet?
Nanne Grönwall är ju alltid bra men, var det så bra att låna ut sig till teve ett den här gången?
Synd på så trevliga programledare som måste stå där och le medan eländigheterna haglade runt dem.
Om artisterna är väl inte mycket att säga, de gjorde nog så gott de kunde. Men de hamnar alltid i bakgrunden i det självspelande piano som melodifestivalen alltmera har blivit.
Så mycket till artister var det väl inte heller, men det ska det kanske inte vara i melodifestivalen längre?
För mycket ”Paradise hotel” över hela spektaklet utbrister någon i dagens medieskörd, fiasko verkar de flesta etablerade artister tycka om årets festival, de som valt att tacka nej.
Med 23 debutanter tänker Christer Björkman alltså vinna årets schlagerfestival.
Så se upp där ute världen!
Frågan är när utrikesministern gör sin entré i schlagersammanhanget, sångröst lär han ju inte ha. Har han för övrigt inte annat att lägga händerna på, i mellanöstern till exempel, eller annorstädes där det smäller som värst.
Å pengar kostar det, multum, tänk bara vad alla ballongerna kostar, för att inte tal om alla lakan som det ska vinkas med och som skymmer artisterna.
Men rörelse i bilden blir det ju.
SIV GRÖNWALD