Det ska bli enklare att vara bonde i Sverige har jordbruksministern kommit på, så här dagarna före valet. Var tar han alltifrån och varifrån får han alla pengarna?

Han har tänkt sig att bönderna ska kunna bygga om sina traktorer för att kunna driva dem med så kallad biogas, från gödseln som korna producerar, i stället för diesel.

Vad de bönder som kör sina jordbruk kreaturslöst ska ta skiten ifrån framgår inte. Men de kanske ska ta vetekornen direkt från åkern och stoppa dem i tanken i stället för att producera brödföda?

Vad våra nordliga bönder, samerna, ska göra framgår inte, inte heller vad fiskare och annat ”löskefolk” ska göra. Till dem finns det väl inga pengar avknoppade.

I Jiingevaerie, Hotangens, sameby har man i år tvingats ställa in slakten då endast 47 procent av vajorna har sin kalv kvar. De saknade kalvarna befaras vara rovdjursrivna.

Både länsstyrelsen och samebyordföranden är djupt oroade över hur framtiden ska gestalta sig då man inte har några kalvar att slakta i år. Likadant var det förra året, då man också tvingades ställa in slakten.

Men som i all politik så är det endast de stora enheterna som kommer på tal för bidrag och underlättande. De små och värnlösa får klarar sig själva, som de alltid har gjort.

På tok är världen.

Man har talat sig hes under valupptakten om förnybara energier, men medan man famlar och tänker och slår huvudena samman, så kostar det pengar, massor av pengar.

Man skulle kunna förledas att tro att det bara är politikerna i vår värld som tänker, inga forskare eller kunnigt folk, som redan har tänkt och kanske kommit med förslag.

Men det får vi aldrig veta, bara uppmanas att rösta för utopier, den ena huvudlösare än den andra.

Men vad vet jag, som varken är politiker, forskare, eller ens särskilt kunnig.

Vad var det hon sade, Maria Wetterstrand, om de tre stolarna?

Det lät så klokt.

Om att tänka på de kommande generationerna, på att jordens resurser inte är outsinliga,  inte bara tänka egoistiskt, utan även skänka en tanke på de fattiga.

Vi har så lätt för att göra en liten kula bara av Sverige som universums mitt.

Vi glömmer så lätt att det finns andra folkslag som lever sina liv utan större hjälp från varken EU eller andra förbund, i urskogarna, ute på tundran eller på andra platser som vi inte ens känner till, eller bryr oss om.

Folk som varken är talibaner, bor på Västbanken, eller på andra platser där kulorna yr. Folk som har ett enda mål, att överleva, urbefolkningen.

Det talas om klimatförändring, växthuseffekter, att isarna smälter, ibland talar man även om att jordens resurser sinar.

Tänker man, om man tänker, då på vad som händer när isarna smälter över de stora isklädda tundrorna, vad som händer med folket som bor där.

Har man några planer på vad man ska göra med all den metangas som alstras, då tundran blir sumpmark, och det kan bli omöjligt att leva på jorden.

Visst är det väl trevligt med tävlingar om matglada städer, kor som skiter i traktorer, pengar som rullar som Kalle Anka-plåster på problemen, om man har råd med det, men det har man ju inte. 

SIV GRÖNWALD