Hela våren har gått i kärlekens tecken, löpsedlarna har skrikit ut sina sanningar och halvsanningar och många har gjort sig en hacka på billigt krimskrams, bröllopstårtor, upptryckta disktrasor och annat, med brudparets bild uppå.

När det gäller att tjäna pengar på sensationer så är det ingen hejd på uppfinningsrikedomen och allt går att sälja med mördande reklam, ju fulare desto mera eftertraktat.

Bra och dåliga bröllopsprogram har fyllt teverutan i veckor och pressen har fyllt tabloidupplagorna med sensation efter sensation utan att vara några sensationer.

I dag hade Expressens slaskreporter träffat den kommande prinsen och frågat hur han kände det inför bröllopet, som om det skulle vara någon nyhet av nyhetsvärde. Det har han ju berättat om ett flertal gånger.

Så var det det fyra timmar långa hemliga mötet i prinsessan Madeleines lägenhet i går kväll där Carl Philip, hans exflickvän Emma Pernald, kronprinsessan och den blivande prinsen setts komma åkande och gå in.

Vad gjorde de, vad sa de, sensation, sensation, gissningar och skvaller.

Och visst var det väl kungen som satt stopp för tärnparaden av bästa väninnor till Viktoria vid kungabröllopet i Storkyrkan, skaldade samme slaskreporter i sin krönika.

För inte hade väl Viktoria något att säga till om, om man fick tro skvallerreporterns frossande i och vidarebefordran av uppgifter från kompisgänget.

Man skäms in i hjärterötterna av dessa skriverier.

Varför kan inte skvallerpressen bemöta de unga tu lika respektfullt och proffsigt  som de unga tu bemöter pressen? Varför måste det alltid bli så sliskigt och slaskigt och så många påståenden som inte har någon värdegrund?

SIV GRÖNWALD