Målet, som beräknas pågå under ytterligare ett antal dagar, övertas nu av en ny domare och nya nämndemän sätts in.

Lagmannen för Malmö tingsrätt gick först ut med att anledningen till att den kvinnliga domaren hoppade av den påbörjade rättegången var att hon hastigt insjuknat.

Men, enligt uppgifter i sydsvenskan.se, så ska hon redan efter första rättegångsdagen ha utsatts för hot och trakasserier av sådan art att polisen rått henne att inte fortsätta med målet. Polisens säkerhetsgrupp har därefter försett den hotade domaren med skydd.

Även åklagaren i målet har under utredningens gång hotats och har nu livvakter vid sin sida under rättegångsförhandlingarna.

Under samtliga rättegångsdagar som kopplerimålet pågår kommer det i fortsättningen att vara allmän säkerhetskontroll i tingsrätten.

Likaså ska den domare som nu tar över kopplerimålet få poliseskort till och från tingsrätten, oklart om detta även gäller nämndemännen.

Det aktuella målet handlar om en 14-årig flicka som vid två tillfällen i våras rymde från sitt familjehem till Rosengård i Malmö.

Enligt åtalet står nu tio män i åldrarna 20–70 år misstänkta för att sexuellt ha utnyttjat den 14-åriga flickan på olika platser inom Rosengårds område.

Övergreppen ska ha skett i samband med rymningstillfällena den 17-18 mars och den 12 april i år. 

Åtalen gäller bland annat människohandel och grov våldtäkt mot barn.

Samtliga av de tio männen förnekar brott, medan flera av dem har bekräftat att de haft sex med henne, men att de trott att hon var äldre än 14 år.

Frågan man kan ställa sig är, vart är vårt land på väg och vad håller det på att hända med vårt rättssystem?

När domare, nämndemän och åklagare måste bytas ut, inte för att de är jäviga, utan för att de hotas i sitt myndighetsutövande, vad ska man då sätta emot?

Är det meningen att domarna i fortsättningen ska behöva få poliseskort till och från sina arbetsplatser i rättssalarna, eller åklagarna vara bevakade av livvakter under rättegångarna?

Ska det vara så, att män som har begått så allvarliga brott som i fallet med den 14-åriga flickan, eller sympatisörer till dessa, genom hot mot rättegångarna, ska kunna påverka rättsamhället?

Hur ska då domare, åklagare, advokater och poliser orka med att sköta det arbete som rättsamhället har utsett dem till?

Hur ska 14-åringar, och andra som utsätts för olika typer av grova brott våga anmäla de brott de har utsatts för?

Om inte rättsamhället kan bevisa att lag och rätt kan skipas på ett opartiskt sätt.

Om det finns risk för att hot och trakasserier från de kriminella mot domarkåren, nämndemännen och åklagare kan komma att påverka utgången av domarna, till men för målsäganden, vad ska gemene man då kunna lita till?

Det har på senare tid blivit allt vanligare att verbala och/eller isensatta hot mot olika personalgrupper förekommer, inte bara i samband med rättegångar.

Hot i samband med olika typer at myndighetsutövningar är ett dagligt förekommande fenomen ute i landet.

Det gäller framförallt hot mot poliser, socialarbetare, personal på olika behandlingshem, inom psykiatrin, kriminalvården och mot andra personalgrupper, där arbetsuppgifterna innefattar någon form av myndighetsutövning.

Om den här typen av allvarliga hot mot såväl den egna personen, närstående, eller egendom, polisanmäls och går till åtal, vilket ibland händer, så går oftast den åtalade fri.

Under rättegången ifrågasätts ofta målsägandens uppgifter och den åtalades försvarare menar att denna typ av hot borde kunna tänkas ingå i den hotades dagliga arbetsuppgifter.

Dessa påståenden leder inte sällan fram till att rätten friar den åtalade, eller i någon mån utdömer ett milt straff.

Om inte dessa hot, trakasserier och fysiskt våld mot myndighetspersoner som kommer i kontakt med kriminella eller våldsbenägna personer tas på allvar av rättsamhället så kommer det utbredda våldet att sprida sig allt längre ut i samhället.

Utan påföljder i tingsrätten säger rättsamhället att det är okey att hota och trakassera dem som har en myndighetsutövande roll, det har de betalt för att tåla.

SIV GRÖNWALD