Vi och dom – men vem gör uppdelningen?

Regeringskansliet skickade lagom till julledigheten ut ett pressmeddelande där man lanserade en ny hemsida, som skall bemöta vanliga nätmyter om invandrare och minioriteter. Texten symboliserades med en blåvit skylt med texten ”vi och dom”.

Med hemsidan hoppas regeringen kunna bemöta de främlingsfientliga föreställningarna med fakta. Bland annat har man hämtat ett citat ur statsminister Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaringen 2011.

”Den oerhörda tragedi som drabbat vårt broderland Norge den 22 juli måste ge oss nya krafter att arbeta för öppenhet och tolerans i våra samhällen, samtidigt som varje form av extremism måste motverkas”.

Men kan man så enkelt tala i termer som vi och dom. Som att dom då skulle jämställas med invandrare och minoriteter?

Tala om myter och främlingsfientliga föreställningar.

Men vi och dom andra handlar knappast om svensken gentemot invandraren.

Vi och dom andra handlar i stället om de livsvillkor vi alla lever under, svensk, minoritetssvensk eller som invandrare från något annat land.

Vi lever dagligen i en vi-anda där alla som står utanför vi-kretsen betecknas som de andra. Det är de som inte hör till, inte får vara med, inte har makten, inte är rika, vackra, friska, unga eller kloka.

Med vi menas oftast vi som håller måttet. De andra är de som faller utanför ramen, inte når upp till den måttenhet som vi-gemenskapen handlar om.

Det finns oftast en osynlig gräns, ett brett dike mellan vi och dom, som är svårt att komma över för den som tillhör de andra.

Men vi och dom behöver inte alltid handla om fientligheter och negativa gränsdragningar. Det kan handla om vi som har arbete och dom som inte har det, eller vi som tycker om snö och de andra som avskyr när det snöar.

Det behöver inte heller vara motsättningar svensk mot invandrare. Det kan lika gärna vara svensk mot svensk och invandrare mot invandrare. Men då talar man inte om rasism.

Det är så lätt att generalisera, svänga sig med vedertagna ord och ge dem en främlingsfientlig innebörd.

Det blir svårt att vakta sin tunga om varje vedertaget ord i det svenska språket ska kunna ges ett rasistiskt budskap.

För vem går då fri från att ha sagt, eller tänkt, i vi och domtermer. Det börjar redan i sandlådan, ”dom får inte leka med våra saker”, ”dom får inte vara med oss och sparka boll” och det fortsätter upp i åldrarana.

Allianspartierna regerar i viformer, där de rödgröna är dom andra ,som inte tänker och regerar lika bra, och tvärtom.

Sverigedemokraterna har blivit paria och återfinns i diket mellan vi och dom, inte rumsrena men bra att kunna få en röst av när det kniper.

Så vem går fri och obefläckad i kampen mellan vi och dom?

Det är så lätt att tala om öppenhet, tolerans, ett öppet samhälle, att alla ska få vara med på tåget, att extremism ska motverkas. Men var går gränsen?

När blir rasism, rasism och främlingsfientlighet, främlingsfientlighet?

Det har på något sätt gått rasism i att uttrycka en negativ mening om någon från ett annat land. Rasim har blivit ett modeord som ofta kletas på allt som ingen riktigt förstår innebörden av.

Det är så lätt att göra någon svarslös, trycka till och fördöma genom att tala om rasism och främlingsfientlighet, lite som det passar sig.

För vem vill väl betecknas som rasist.

Inför lagen ska vi alla vara lika, det säger lagen, men vem följer lagen. Inför Gud får var och en svara för sina egna tankar och sitt handlande.

SIV GRÖNWALD

{addthis-tb-16px}
{plusone-small}

Kommenteringen är avstängd.