Så har då naturen än engång visat sin kraft. Översvämningar, raserade vägar, vatten i källare, förstörda anläggningar och dränkta egendomar. Höga försäkringskostnader med höjda premier för oss alla i framtiden.
Kraftiga skyfall med stora mängder vatten måste ta vägen någonstans! Är ytorna stora och hårda kommer en ansenlig mängd dagvatten att belasta samhällenas avloppssystem.
Till största delen av vattnet avlastar parkeringsplatser, hustak och vägar. Oljerester som finns på dessa platser hamnar i Vetlandas fall i Kvarndammen och Vetlandabäcken.
Vidare förs slam och lössjord med vattenflödet och fyller botten i dessa dammar. Med åren så blir förmågan för dammarna allt sämre att buffra vatten. Därför kommer vi att få ännu mera översvämningar i framtiden.
Denna gången var det Mariannelund, Landsbro och Pauliström som drabbades värst. Nästa gång är det kanske Vetlanda som råkar mest illa ut.
Jag vet att det har gjorts en del uppsamlingsdammar för att bromsa dagvattnets väg men detta räcker inte! Vi måste vid varje planering tänka i dränerande banor. Gröna ytor, träd med gott om vattenabsorberande mark runt omkring. Det pratas om gröna tak i Göteborgs stadsplanering. Tak som absorberar och långsamt släpper ifrån sig ösregnet till dagvattenledningarna. Även dimensionerna måste ökas på rörsystemen i kommunerna.
Det är nu vi måste förstå att passivitet inte gagnar vår framtid på dessa områden. Vi kan inte ständigt säga “ Det finns inga pengar”. Det handlar om prioritering. Förslag och planer finns redan klara för Vetlandabäcken och Kvarndammen!
Lars-Olof Reinfeldt (mp), Vetlanda
Kommentarer
2 svar till ”Översvämning i Småland – tänk på Kvarndammen och Vetlandabäcken”
Vattenmelonen har talat kanske det räcker med avdragsbara öskar, typ som deras förslag om cykelreparationer lika vasst som Sossarnas förslag om Buttlers i tunnelbanan.Något för Nobel kommiten att fundera på.
Lars-Olof Reinfeldt har i huvudsak rätt i sin insändare, men inte helt.
Som pensionerad va-ingenjör med 45-årig erfarenhet inom kommunal va-verksamhet har jag en del erfarenheter i ämnet.
Gamla dagvattenledningar har två grundfel.
1. De dimensionerades för mycket mindre samhällen, men sedan har allt större ytor lagts till, så att de centrala och gamla ledningarna är underdimensionerade.
2. Tills nyligen var dimensionereingsnormen fel i avsaknad på mätvården. Fram till 2006 utgick beräkningarna från regnintensiteten 132 l/hektar*sekund 10-minutersregn. I Svenskt Vattens VA-forskrapport 2006-04, där jag deltog, (kan laddas ned från Svenskt Vatten), kan man se att beräkningen skall baseras på regnintensiteten 190 l/hektar*sekund 10-minutersregn.
Det är lätt att säga att man skall byta ut underdimensionerade dagvattenledningar, men i praktiken är det mycket svårt och dyrt, 3000 – 5000 kr/meter. Att rensa Vetlandabäcken och Kvarndammen är bra, men hjälper inte mot översvämningar. Man ökar kapaciteten i bäcken, vilket fyller Kvarndammen snabbare och så har man ett översvämningsproblem längre ner i systemet.
Den bästa lösningen är att minska och fördröja avrinningen till ledningsnätet genom att minska andelen hårda ytor, och skapa fördröjningsmagasin där regnvattnet får breda ut sig på gräsbevuxna ytor under några timmar. På det sättet får man en rening av daqgvattnet. Metoden fungerar vid enstaka kraftiga regn. Har man långa regnperioder så blir marken mättad med vatten och då hjälper inget, utan vi får leva med översvämningar.
Då återstår bara en metod. Planlägg inte låglänta och sjönära områden. De är och förblir riskområden, där översvämningar och högt grundvatten är ett återkommande problem. Eftersom det ofta är åkermark så sparas även den åt en hungrande eftervärld.
Översvämningar kan aldrig byggas bort, utan vi måste anpassa byggandet efter naturens förutsättningar. Välj aldrig kortsiktiga lösningar!