Vill du hämta fredspriset i Oslo? Har du packat väskan? Kanske är det du som får hämta Nobels fredspris i Oslo i december. Tyvärr ett luddigt och politiserat pris.
[adrotate banner=”7″]
Låt oss först klarlägga att det är uppmuntrande att EUs fredsaspekt uppmärksammas. En aspekt som tål att uppmärksammas för oss i Sverige.
Visst är EU ett fredsprojekt i sin kärna och i sitt ursprung men EU är också ett levande projekt statt i ständig förändring. Hur trevligt det än är med Pax Europeana innebär årets fredspris därför vissa problem. Vem är ansvarig för denna fred som EU uppenbarligen skapat? Ska priset gå till EUs grundare, några få män på 1950-talet? Ska Barroso, en odemokratiskt tillsatt ledare, hämta priset? Eller är det nuvarande ordförandelandets ledare? Tveksamt naturligtvis.
Tveksamt också med tanke på de krig och våldshandlingar som genomförts i EU: Nordirland, Baskien, Korsika, franska atomsprängningar, Suezkrisen, befrielsekriget i Algeriet, Falklandskriget och så vidare.
Visserligen har EU skapats till stor del uppifrån men EU är i själva verket i grund och botten vi drygt 500 miljoner EU-medborgare. Det är vi som är freden och det är i så fall vi som ska få fredspriset. Men är det verkligen poängen med Nobelpriset, att dela ut det till några hundra miljoner människor och deras föräldrar för 60 års fredsarbete? Tveksamt.
Det blir helt enkelt konstigt när organisationer som FN, IPCC och EU liksom krigspresidenten Obama får fredspriset. Det blir luddigt, politiserat och rentav felaktigt. Var det så gamle Alfred vill ha det?
Nästa logiska steg är att ge fredspriset till USAs krigsmakt för att de utvecklade internet som mer än något annat fört människor över hela världen tillsammans och hjälpt till kampen mot onda regimer, men hur skulle priset kunna gå till en organisation ansvarig för tusentals människors död de senaste årtiondena.
Hur kunde en diktator som Michail Gorbatjov får priset och inte den sjungande befolkningen i Baltikum eller Miklós Németh som beslutade öppna gränsen från Ungern till Österrike? Man kan dock ju alltid hävda att om Kissinger och Arafat fått priset så kan vem som helst få det.
Nobelkommittén i Norge borde anstränga sig lite mer för att hitta enskilda individer som arbetat för fred. Det måste inte vara världsomvälvande arbeten men varför inte de danskar och svenskar som tog beslut om att bygga Öresundsbron eller Sveriges regering som lyckades hålla sitt folk utanför krig från 1814 till Afghanistankriget.
Till dess vi kan börja ta fredspriset på allvar igen så packa väskan och tandborsten. Vi ska till Oslo.
Höglandsnytt 14e okt