En av de viktigaste utgångspunkterna för moderat bostadspolitik är möjligheten för människor att kunna flytta till jobb eller till studier. Detta är viktigt, inte minst för att arbetslinjen ska fungera.
Replik på debattartikel av Veronica Palm och Peter Persson, införd i Höglandsnytt 8e augusti.
När antagningsbeskeden till universitet och högskolor nu trillar in hos många blivande studenter är frågan återigen aktuell. Många unga ska studera på annan ort än hemorten och är snart i behov av en ny bostad.
Det är helt klart att det finns en brist på bostäder för unga. Ett av skälen till bristsituationen är gamla strukturella problem på bostadsmarknaden. De senaste 20 åren har det byggts ungefär hälften så många bostäder per capita i Sverige jämfört med våra nordiska grannländer. Med tiden har detta skapat ett underskott av bostäder, inte minst för unga människor, med osäkra anställningar och låga inkomster, och studenter.
Samtidigt är det tydligt att tillgången till studentbostäder varierar kraftigt mellan olika städer. Nyss rapporterade t ex Jönköpings-Posten (8/8) att tillgången på studentbostäder i Jönköping nu är på en hyfsat balanserad nivå. Glädjande var även att det skett en tillströmning av uthyrning av privata rum, sannolikt en konsekvens av att alliansregeringen kraftigt förbättrat de skattemässiga villkoren för privatuthyrning.
Regeringen har under våren och sommaren lagt flera förslag på hur situationen på bostadsmarknaden på kort sikt ska kunna förbättras. Ett är att underlätta uthyrning av privatägda bostäder. Ett annat är att möjligheten för bostadsrättsinnehavare att hyra ut sin bostadsrätt utvidgas. En bostadsrättsförening ska i framtiden inte kunna säga nej till uthyrning så länge inte särskilda skäl föreligger.
Förslagen kan självfallet inte lösa alla problem med bristen på bostäder, inte minst för unga och studenter. Mer måste därför till. Att exempelvis låta lärosätena ansvara för att det finns studentbostäder är inte orimligt. Det är en naturlig lösning i ett längre perspektiv då lärosäten som får statliga medel för utbildningsplatser också bör ansvara för att studenterna har någonstans att bo. Det borde rimligen ligga i lärosätenas intresse att studenter kan och vill bedriva sina studier hos just dem. Det krävs också andra förändringar, till exempel är det inte rimligt att en studentbostad, eller till och med ett rum i ett korridorboende, beskattas på samma sätt som vilken lägenhet om helst.
I det sammanhanget är det trist att se att Veronica Palm och Peter Persson (S) (JP 9/8) åter försöker sälja in byggsubventioner som något nytt och fräscht. En politik som en gång avskaffades av den tidigare socialdemokratiska regeringen, på grund av att det var så tydligt att det inte hade någon effekt utan snarare drev upp byggkostnaderna. Nu kallar (S) detta gamla ratade system för ”byggbonus”, men tro oss, det är samma gamla skåpmat som förut.
För att lösa problemet med bostadsbrist behövs en aktiv politik som tar ett helhetsgrepp kring alla de utmaningar som finns på bostadsmarknaden och långsiktigt hållbara villkor för branschens aktörer. Detta är vad regeringens politik går ut på, en skarp kontrast mot socialdemokraternas idéfattigdom.
Magdalena Andersson (m) , riksdagsledamot Jönköpings län och gruppledare för moderaterna i civilutskottet
Anti Avsan (m) , riksdagsledamot, ansvarig för bostadspolitiska frågor
[adrotate banner=”6″]
[adrotate banner=”7″]
[adrotate banner=”23″]