Risk för nedläggning – 100 miljoner kronor räddar tågen till Nässjö C



”Ett hundra miljoner kronor. Det är vad som behövs för att få godtagbar standard på den knappt 20 mil långa HNJ, Halmstad-Nässjö Järnvägar, och kunna rädda banan”, skriver Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet Hans Sternlycke i ett opinionsinlägg.

100 miljoner kronor räddar HNJ-banan hela vägen. Det visade trafikkonsulten Per Corshammars utredning för ett par år sedan. Med ett trafikupplägg baserat på tåget kan länstrafikbolagen spara 44 miljoner kronor om året trots bättre trafikutbud. Busstrafiken kan halveras och resandet på HNJ flerdubblas.

Vad som behövs är att byta spikbefästningen mot fjädrande. I Danmark och Norge är persontåg förbjudna på spikspår av säkerhetsskäl, och att svetsa ihop skarvspåren till helsvetsat. Det sista kostar 20 miljoner kronor. Samtidigt kan man justera rälsförhöjningen för att tillåta högre fart genom kurvorna. Att byta till fjädrande befästning kostar 80 miljoner kronor, varav hälften för arbete. Farten kan öka till 130 kilometer i timmen.

Trots den uppenbara lönsamheten finns inga anslag med i Infrastrukturplanen 2018-2029 för rusta upp de 11,5 milen mellan Halmstad och Värnamo. Däremot skall HNJ-banan därifrån till Vaggeryd och Vaggerydsbanan vidare till Jönköping, ihop 7.5 mil, rustas upp och elektrifieras för 1,5 miljard kronor varav kommuner och region står för tredjedelen. Då skall restiden bli 50 minuter.

Trafikverket betraktar sådana smååtgärder som Corshammar föreslår, vilka skulle minska restiden med en kvart till 78 minuter mellan Halmstad och Värnamo, som standardhöjning, så därför vill man inte göra det som underhåll. Men man vill inte heller göra det som investering.

Trafikverket säger att vi måste våga prioritera och lägga ner lågtrafikerade banor (med mindre än 30 tåg om dygnet) och ersätta med buss. Med bra järnväg reser man dock dubbelt så fort med tåg som med buss. Järnvägens hastighet kan höjas ytterligare men inte bussens.

Även med dieseldrift ger bussen större miljökostnader än tåget, och med mindre friktion mot underlaget är tåget mycket energisnålare. Bussens kostnad för vägslitage, 11,50 kronor milen är dubbelt mot priset för tågets slitage av rälsen. Bussens olyckskostnad är sex gånger så stor. För samma sträcka är kostnaden per passagerare för att köra buss större än för tåget.

Med upprustningen mellan Jönköping och Värnamo kommer resandet där att öka kraftigt. Då borde det vara ett naturligt första steg att samtidigt göra smååtgärderna mellan Värnamo och Halmstad och få kort restid och flerdubblat resande på hela sträckan. Med bränslecells- eller batteritåg kan man få elektrisk drivning även där det inte är elektrifierat. Nästa steg är att elektrifiera hela banan och att ytterligare öka farten. Läggs banan ner betyder det avfolkning för de kommuner som drabbas.

Från Torup på HNJ-banan går ett stickspår till Hyltebruk, huvudorten i Hylte kommun. Det rimliga vore att det spåret förlängdes de få kilometrarna ut till Landeryd längre fram på HNJ-banan, så att persontågen på banan också skulle kunna stanna i Hylte.

Hans Sternlycke


av

Etiketter: