Skillnaderna.
Trots socialdemokrat kunde jag inte annat än att bli positivt överraskad av Vänsterns partikongress av flera skäl.
1. Ombuden. För det första skilde de sig från socialdemokraternas kongresser. Hos dessa brukar merparten av ombuden vara kommunallandstingsråd och ”höjdarna” lokalt och regionalt. På V.s kongress var flertalet vanliga partiarbetare som på sin höjd var fullmäktige- eller nämndsledamöter. Många var ”bara” normala knegare och hade därför kunskaper om vad de pratade om.
Det avspeglade en betydligt mer jordnära, folklig, uppkäftigare och självständigare hållning från ombudens sida i förhållande till socialdemokratiska kongresser. Salongsradikalerna lyste med sin frånvaro vilket gav intryck av en mogen, kunnig församling av helt vanliga medborgare som deltagare.
2. Vist var Sjöstedt visionär i sitt tal, men han var också samtidigt mer jordnära och konkret än Juholt.
3. Något av det mest glädjande var att han så tydligt och objektivt markerade bristerna i EU. Hans förhoppning att oppositionen skulle vägra en fördragsförändring av Lissabonfördraget om det inte till detta bifogas ett socialt protokoll som återger arbetare och löntagare deras rättigheter, måste socialdemokraterna acceptera, i annat fall skall de stämplas som ett högerparti.
4. Själva hanteringen och det slutliga valet av partiordförande var ett efterföljansvärt exempel hur ett demokratiskt val skall gå till. Hela förfarandet skilde sig på ett påtagligt positivt sätt mot vad som ledde till ny partiordförande i det socialdemokratiska partiet.
Trots mina hittills socialdemokratiska sympatier tvingas jag inse skillnaden i dagens Vänsterparti i förhållande till socialdemokratin. Det socialdemokratiska partiet är splittrat, utan klar färdplan. Riksdagsledamöter utan ideal och engagemang som inte i första hand verkar för arbetare, löntagare, pensionärer, de arbetslösa, sjuka och utslagna.
Det är ett parti som främst värnar sina riksdagsarvoden och kommande pensioner. De har inte längre demokrati, rättvisa, solidaritet och jämlikhet som ledstjärna.
Sannolikheten att de på nytt skall kunna bli det ledande partiet med den nuvarande riksdagsgruppen som ledare för partiet är mycket liten om ens möjlig. Det kräver att de helt tar avstånd från sin egoistiska själviskhet och den styrkan och förmågan saknar de sannolikt.
Olle Ljungbeck