”Skicka inte unga svenskar till krig i Afghanistan” – Thage G berättade om Olof Palme på filmpremiär

Senaste filmen om Olof Palme hade premiär i lördags kväll. Bland annat på Metropolbiografen i Eksjö dit s-veteranen, Lammhultssonen, tidigare talmannen och försvarsministern Thage G Peterson kom för att berätta om sin vän Olof Palme.

[adrotate banner=”6″]

Filmpremiären om socialdemokratins största politiker kommer lägligt mittemellan två val. Thage G Peterson har dessutom skrivit en bok om sin kollega och vän. I sitt tal på Metropolbiografen riktade han kritik mot bland annat dagens försvarspolitik som han menar går tvärtemot Olof Palmes fredspolitik och som helt i onödan skickar ut svenskar för att dö och döda i krig i främmande länder. Höglandsnytt var på plats och återger här utdrag ur Thage G Petersons originalmanus:

”Första gången jag träffade Olof Palme var på en SSU-konferens i Åseda 1955.
Trots att det gått över 25 år sedan Olof Palme mördades är han fortfarande på många läppar. Som favorit och idol politiken. På något sätt lever Olof Palme fortfarande bland oss.
Ingen svensk politiker var så älskad men samtidigt så hatat som han. Olof Palme lämnade ingen oberörd.
Jag minns Olof Palme för hans civilkurage. Några av hans starka markering tränger sig på: ställde upp i främsta ledet i den stora Vietnamdemonstrationen 1969, protest mot USAs bombningar av Hanoi julen 1972.

Levde enkelt – var emot storstadskoncentrationen

Olof Palme visade hur enkelt en människa kan leva och uppträda även man innehar en av de viktigaste posterna i riket. Han levde inget lyxliv. Han kände inget behov av att äga exklusiva prylar. Den enkla sommarstugan på Fårö var hyrd, hand ägde inga måttsydda kostymer, Stockholms förstaklassrestauranger lockade inte honom. Han gick istället och åt husmanskost eller en pizza på stadens kvarterskrogar.

Olof Palme gjorde politiken levande. Han är vår främste genom tiderna på att ge både dagspolitiken och framtidsfrågorna en ideologisk prägel.
Att resa med Olof Palme eller att gå med honom på stan var ett äventyr i sig. Han var som en magnet. Folk drogs till honom så fort han visade sig.

Få inrikespolitiska frågor intresserade Olof Palme så mycket som regionalpolitiken. Han ville dämpa tillväxten i storstäderna som han menade innebar välfärdsförluster för alla människor. Jag tänker ofta på Olof Palme när jag idag ser den väldiga befolkningskoncentrationen som rulla på i Sverige. Storstäder och universitetsorter växer så det knakar. Alltmedan landsbygden avfolkas.

Neutralitet och fredsförhandlingar

I hela sitt framhöll Olof Palme att det var att markera Sveriges självständighet att hävda neutralitet och militär alliansfrihet.
Men det finns frågor där Olof Palme gjorde felbedömningar och hanterade dåligt. Dit hör löntagarfonderna, kärnkraften och u-båtsfrågan.
Olof Palme talade på politikens stora arenor runt om i världen. Men han trivdes allra best på svenska folkhögskolor, ABF-lokaler och bygdegårdar. En gång sa han ’ för mig är talarstolarna i Hörnefors och Rydöbruk finare att tala i än FNs talarstol i New York’.

Om någon med Olof Palme ännu levde hade sagt att Sverige skulle bli en krigförande nation som dödande människor i ett annat land hade den personen ansetts vara spritt språngande galen. Men där är Sverige nu. I krig i Afghanistan.
På några år har Olof Palmes svenska fredslinje med tonvikt på samtal, förhandlingar och politiska lösningar övergivits.
’En brinnande by är en brinnande by oavsett om den brinner i Afghanistan eller i El Salvador. Det går inte mäta mänskligt lidande efter geografi eller blocktillhörighet’, så sa Olof Palme i ett tal 1964. Orden är lika aktuella idag. Olof Palmes varumärke var fred och fredsförhandlingar – inte att skicka ut unga svenska pojkar och flickor att kriga och döda i ett främmande land.”

[adrotate banner=”7″]