Socialstyrelsen kritiserar socialnämnderna i Linköping och Kalmar för bristande skydd av barn. Ärendet gäller en kvinna, som misshandlades dagligen av sin make inför barnen. En skolsköterska och döttrarna hade slagit larm.
Mamman försvann sedan spårlöst.
I maj 2009 kom en anmälan från en skolsköterska till Linköpings socialnämnd. Den handlade om att mamman och ett barn utsatts för våld från pappan och brodern, Det tar nästan en månad innan socialnämnden där träffar kvinna och ett av barnen.
Därefter träffar man barnen själva efter det att de sökt upp en kvinnojour för att få skydd. Två månader senare skickas anmälan vidare till Kalmar kommun, dit familjen under tiden flyttat.
Socialnämnden i Kalmar får denna anmälan i juli 2009. I anmälan framgår att kvinnan hotas dagligen, blir slagen av sin man och att sonen tar efter. Först en och en halv månad därefter sker ett möte med kvinnan, därefter följer tre möten, där tolk finns med.
Kvinnan ville själv inte till ett skyddat boende då hon trodde att maken skulle leta efter henne.
I Kalmar gör socialnämnden i oktober 2009 bedömningen att det framförallt var kvinnan som utsatt för risk, inte barnen. Ett ingripande i form av ett tvångsomhändertagande av barnen skulle ha ökat risken för ytterligare våld mot kvinnan.
Den 10 november anmälde maken kvinnan försvunnen. Sedan dess har Kalmar tingsrätt meddelat dom mot maken gällande grov kvinnofridskränkning.
Socialstyrelsen kritiserar både Kalmar och Linköpings kommun för att man inte inledde utredningar avseende barnen. I besluten påtalar Socialstyrelsen även vikten av att man borde ha övervägt en polisanmälan.
När det gäller barn så måste socialnämnden ingripa om barn behöver skydd. I detta fall var pappan inte vårdnadshavare och behövde inte informeras om en utredning.
Även om familjen flyttar så måste socialtjänsten utreda ärendet vad gäller barnen behov av skydd. Även en bedömning av mamman situation borde ha gjorts men så skedde inte.