”En socialdemokrat kan inte rösta på dagens socialdemokrati lika lite som på Alliansen. Det tog inte lång tid förrän nyliberalerna tog över makten i det socialdemokratiska partiet. Med en partiledare som ser kompromissen som det väsentliga blir politiken uddlös och utan ideologi”, skriver Olle Ljungbeck i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt.
[adrotate banner=”27″]
I fråga efter fråga visar partiledningen att de helt fjärmat sig från grundläggande socialdemokratiska värderingar.
I dagarna fick vi ytterligare ett tydligt bevis på detta. När finansmarknadsministern i samband med utförsäljningen av statens ägande i Nordea yttrade ungefär följande, ”Staten skall inte äga banker eftersom staten också ansvarar för regelsystemet. Och förresten är konkurrensen god inom banksektorn”! Socialdemokraternas ”ekonomiske talesman” instämde i detta med undantaget att miljarderna inte fick gå till skattesänkningar. Undertecknads fråga. Finns det något område där konkurrensen är så satt ur spel och karteller tillåts som inom bankvärlden?
Har det någon gång tidigare visat sig mera viktigt att staten äger bankerna?
Med Magdalena Andersson, Damberg, Shekarabi, Urban Ahlin i den innersta cirkeln kunde inte partiet bli mer högervridet. Några av dessas moraliska och etiska status fyller inte heller kraven.
Lägger man därtill att socialdemokratin medverkat till, ja tom drivit avdemokratiseringen och avvecklingen av Sveriges ställning som en suverän stat
tillsammans med Alliansen, så är en röst på partiet inget annat än att riva ner vad föregående socialdemokratiska generationer byggt upp.
Vår självständighet
När man kan placera en person som Urban Ahlin som utrikespolitisk talesman har man ytterligare förstärkt klyftan till tidigare socialdemokrati. Mellan Palmes och Ahlins syn på hur utrikespolitiska konflikter skall lösas finns ett bråddjup.
När EU fråntar oss vår självständighet och hindrar allt statligt stöd åt såväl infrastrukturen som viss näringsverksamhet, anpassar sig socialdemokratin på ett sätt som ger intryck av inte bara passivitet utan också av bristande begåvning och omtanke om de egna medborgarna.
Märk väl att socialdemokraterna stödde Lissabonfördraget som banade väg för Lavaldomen och inskränkningen i arbetares och löntagares rättigheter. Inkluderande inskränkning i kollektivavtalsrätten, arbetsmiljörätten etc. Dessförinnan hade man grovt brutit mot Sveriges grundlag genom att ändra den helt i strid mot gällande regler. (Detta är det största brott en regering och riksdag kan begå. Att beslutet som fattades 2002 stred mot grundlagen bekräftades av lagrådet).
Med en så diffus ideologi kommer högerkamarillan i partiet om den inte redan gör det – stå som slutlig segrare. Det innebär å andra sidan partiets död och en möjlighet för Allianspartierna att sälja ut det lilla som finns kvar av demokrati och välfärdsstat.
Olle Ljungbeck, Gävle