Barn och ungdomar som kommer ensamma till Sverige från ett annat land placeras ofta i HVB-hem. I en ny doktorsavhandling från Hälsohögskolan i Jönköping, har Åsa Söderqvist intervjuat unga vuxna om deras erfarenheter när det är dags att flytta ifrån HVB och börja ett självständigt liv.
Upplevelsen av att inte riktigt höra hemma är en ständigt närvarande aspekt hos ensamkommande barn och ungdomar, även om de successivt kommer i kontakt med flera delar av samhället och träffar jämnåriga i Sverige.
– Det som är framträdande i intervjuerna är att migrationsbakgrunden är något som ungdomarna använder för att definiera sin tid på HVB-hemmet, och de ser det också som att bakgrunden är ett hinder för att komma in i samhället. Jämnåriga tvekar att ta kontakt, man utgår från att de har svårigheter med språket och de har svårt att komma in på arbetsmarknaden, berättar Åsa Söderqvist.
Även för ungdomar med svensk bakgrund är det svårt att flytta från HVB till eget boende, men de här ungdomarna kommer dessutom ut i ett samhälle som är helt nytt för dem. Åsa Söderqvist menar att det stöd som ges till ungdomar med svensk bakgrund när de flyttar ut från HVB även måste ges till de här ungdomarna och vara anpassat efter deras förutsättningar och behov. Förutom att intervjua ungdomar har hon observerat den dagliga verksamheten på HVB-hem och intervjuat personalen.