[adrotate banner=”27″]
”I våra grannländer Norge och Finland är det fint att stödja inhemskt jordbruk. Men i Sverige har politiskt korrekta medier och även vissa politiker börjat tala nedsättande om ”Matnationalism””, skriver Rune Lanestrand i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt.
[adrotate banner=”27″]
En av dessa är folkpartiets kandidat till EU-parlamentet Marit Paulsen som i stället för självförsörjning talar om världssvälten som hon tror kan hävas med intensivt kemijordbruk, GMO-grödor och global handel med livsmedel. Paulsen vill inte tala om att Sverige bara har självförsörjnng av livsmedel till knappa 50 procent. Hon tycks inte begripa att det bästa sättet för vårt land att lindra världssvälten är minskad import och en hög grad av självförsörjning.
Även miljöpartiets Isabella Lövin har talat om matnationalism som hon inte vill förknippas med trots att hon vill åternationalisera delar av jordbrukspolitiken. Men nationalism är som bekant ett fult ord för mp.
Anna-Maria Corazza Bildt är den som i samband med en valdebatt om svensk livsmedelsförsörjning myntat uttrycket matnationalism. Vid samma debatt som anordnades av Lantbruksuniversitetet och LRF var hon den ende EU-kandidaten som ansåg att Sverige inte behöver någon egen självförsörjningsplan. EU ska sköta detta anser Corazza Bildt som är moderaternas talesperson i livsmedelsfrågor.
Finland som också är med i EU har en självförsörjning på 80 procent medan Sverige importerar drygt hälften av alla livsmedel. All basmat i Finland som kött, mjölk och spannmål produceras inom landet.
Jag anser att att största möjliga självförsörjning i varje land är den mest solidariska och miljövänliga livmedelspolitiken. 1947, med kriget och matransoneringen i färskt minne, beslöt riksdagen om 100 procent självförsörjning. Kalla det gärna matnationalism. För mig är det inget fult ord.
Rune Lanestrand
Tid redaktör för Småbrukaren