Internationella kvinnodagen den 8 mars 2011 firas i en tid av både hopp och besvikelse.
Hoppet består i att Förenta Nationerna nyligen fick en ny organisation för kvinnors rättigheter och därmed har möjlighet att ytterligare stärka arbetet för världens flickor och kvinnor.
Besvikelsen rör det faktum att många av FN:s medlemsländer inte gör tillräckligt för att åstadkomma jämställdhet mellan kvinnor och män.
Chefen för UN Women, Chiles tidigare president Michelle Bachelet, understryker att organisationen har tillkommit bland annat som en reaktion på de långsamma förändringarna för världens kvinnor.
När FN:s millenniearbete utvärderades i höstas stod just bristen på framsteg för målen om lägre barna- och mödradödlighet i fokus. Det fick FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att ta ett eget initiativ. En av flera orsaker till mödradödlighet är osäkra aborter, vilket Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson förtjänstfullt påtalade under mötet. Frågor om kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är fortfarande kontroversiella och måste drivas med större kraft, även av EU:s medlemsländer.
FN har flyttat fram positionerna i jämställdhetsarbetet, inte minst genom konventionerna om kvinnors och barns rättigheter. Kvinnokonferensen i Peking 1995 var en milstolpe. Resolution 1325 om kvinnors roll i fredsprocesser, uppmärksammandet av sexuella övergrepp i krig och Margot Wallströms uppdrag som särskild rapportör om sexuellt våld i konflikter är andra viktiga initiativ.
Att jämställdhet mellan kvinnor och män trots det inte råder år 2011 är ett misslyckande. Fler goda krafter måste nu samverka för att undanröja hindren för flickors och kvinnors sociala och ekonomiska utveckling och medborgerliga och politiska rättigheter. Det rör allt från skolgång, mat, hälsa till ägande, giftermål och demokratiska rättigheter.
Kvinnor och flickor hör till de fattigaste av världens fattiga och får ofta stå tillbaka när matbrist och annan resursknapphet råder. Forskare och utvecklingsexperter är eniga om att satsningar på utbildning gagnar både kvinnor och de samhällen de lever i. Barnäktenskap, tidiga graviditeter och okunskap leder tvärtom till fortsatt fattigdom och utanförskap.
Inga länder eller politiska ledare kan skylla kvinnors och flickors marginalisering på okunskap. FN levererar regelbundet fakta genom att ge ut globala och regionala rapporter. I dessa dagar av folkliga demonstrationer i Nordafrika och Mellanöstern är det särskilt angeläget att påminna om situationen för kvinnor i arabvärlden. FN har under flera år gett ut skriftserien Arab Human Development Report utan att omvärlden har visat särskilt stort intresse.
Med inrättandet av UN Women får världens regeringar ytterligare stöd från FN att verka för bättre villkor för världens flickor och kvinnor. Den möjligheten måste tas tillvara.
LEJLA RIZVANBEGOVIC
Ordförande i Vetlanda FN-förening
ALEKSANDER GABELIC
Ordförande i Svenska FN-förbundet