Gå med i ett politiskt parti. Lär er spela det politiska spelet. Dunka rätt ryggar. Se till att komma på valbar plats på riksdags-, landstings- och kommunvalslistor, Det är mer lönsamt att bli yrkespolitiker i riksdag, landsting eller kommunal.
Allra mest lönsamt är det förstås att bli minister. Om man slutar eller blir bortröstad får man behålla lönen ett år.
Som riksdagsledamot får man för närvarande 56 000 kronor/mån. Årskort på tåg och flyg, Betald övernattningslägenhet i Stockholm och dagtraktamente för varje dag i Stockholm. Det räcker att sitta två perioder. Därefter kan man avgå med riksdagspension, till och med om man inte är äldre än 35 år. Man kan starta företag från vilket man enbart tar ut aktieutdelning och få behålla sin riksdagspension i 30 år tills man är 65 år.
Samma sak gäller för avgångna landstingsråd med den skillnaden att de är något äldre när de slutar och inte är lika många som riksdagsledamöterna. Även kommunalråd avgår med pension.
Om man inte vill bli politiker kan man bli generaldirektör för något statligt verk eller myndighet. Får man sparken blir man omhändertagen av regeringen och får vända papper på regeringskansliet tills förordnandet går ut.
Som riksdagspolitiker kan man efter något år bli politisk vilde och ändå få behålla alla förmåner utan krav på varje sig motioner eller interpellationer. Man får då inte sitta i några utskott. Under tre år får man ut miljoner i lön utan att behöva göra något alls.
För politiker gäller inte arbetslinjen, inte heller krav på samhällsansvar vid löneförhandlingar, vilket alltid krävs när arbetare och vårdfolk ska löneförhandla.
Finns det någon yrkespolitiker med ovanstående förmåner som har en aning om den verklighet de allra flesta svenskar lever i?
Vart har solidariteten och jämlikheten tagit vägen?
Rättvisan har försvunnit från den politiska kartran. Generell välfärd kan vi bara drömma om. Det tog regeringen Reinfeldt fem år att rasera den.
IRENE WAHLIN
Sävsjö