Understödjer Sveriges regering och riksdag abort av flickfoster?

”För några dagar sedan meddelade TV-nyheterna i Danmark att könsselektering ( i det här fallet urval till förmån för manligt kön) är en realitet i dagens Danmark”, skriver Olle Ljungbeck i ett debattinlägg på Höglandsnytt Debatt.
[adrotate banner=”6″]
Myndigheterna har flera gånger tillåtit (märk väl inte p g a våldtäkt, sjukdom som hotar moderns liv eller att fostret har en medfödd skada av den art att abort tillåtes etc) sena aborter för att kvinnan (ofta på mannens krav) är ”missnöjd” med fostrets kön. Vilket kön det är kan man se från fjortonde veckan, men eftersom gränsen för fri abort i Danmark går vid tolfte veckan måste man söka särskilt tillstånd för senare aborter.
De som får avslag söker sig nu i flera fall till Sverige där gränsen för abort är 18 veckor.
Pojken mera nyttig
Enligt danska Abortankenävnet är det ofta familjer med annan etnisk bakgrund än dansk som överklagar besluten därför att fostret i magen är en flicka!
Motivet i de etniska grupper som väljer manligt kön framför kvinnligt är att i dessa betraktas pojken som mer nyttig än en flicka pga av att han ses som en framtida försörjare. Flickor däremot anses ha sin plats i hemmet och därför inte är till nytta. Pojkar har däremot ett ekonomiskt värde medan flickor är en kostnad.
Men eftersom förutsättningarna för flickor är helt annorlunda inte minst i de nordiska länderna räknar troligen dessa utomeuropeiska familjerna helt fel. Det troliga är att flickorna åtminstone i de nordiska länderna, socialt, ekonomiskt och utbildningsmässigt kommer att tillhöra vinnarna, medan pojkarna kommer att sacka efter eller att vara förlorarna. Oavsett vilka som blir vinnarna hör emellertid inte könsselektering hemma i ett humanistiskt samhälle.
Eftersom Sverige tillåter aborter tom artonde veckan väljer sålunda många invandrarkvinnor könsselektering i Sverige. I Sverige godtas en abortansökan oavsett om den begärs av medicinska skäl eller av könsselektiva. Flertalet riksdagspartier stöder detta.
Accepterande av extrema värderingar
Den svenska regeringens, riksdagens och politikernas undfallenhet mot och accepterande av extrema värderingar från inkommande religioner och kulturer hotar i dag såväl humanistiska som etniska värden. Den som vill se dessa påståenden som rasistiska eller invandrarfientliga har inte förstått eller velat förstå problematiken. De bortser pga sin blindhet och undfallenhet att dessa värderingar i högre grad än vad de drabbar etniska svenskar drabbar de kvinnor/flickor, pojkar och barn som sökt sin tillflyckt till ”frihetens stamort på jorden”!
Här skall bara nämnas några. Könsselektion, hedersvåld som orsakar såväl fysisk skada som mord. Flickor fråntas samma skolundervisning som svenska flickor. De får inte simma, gymnastisera, få sexualundervisning etc etc som svenska flickor. Jämställdheten som är lagfäst i Sverige motarbetas i många fall av auktoriteterna och ledarna för dessa nya religioner och kulturer med politikernas goda minne. Hjärntvätten i religiösa friskolor. Omskärelsen av pojkar och inte kontroll och beivrande av kvinnlig omskärelse.
Utebliven integration
Många stadsdelar i ett stort antal av våra städer består till huvuddelen av invandrare. Följden av detta är inte ”bara” utebliven integration. Än värre är kanske att de avarter jag ovan beskrivit som i första hand gäller kvinnor/flickor och barn förstärks i dessa enklaver. De sistnämnda riskerar därmed inte att komma i åtnjutande av den frihet på olika områden som gäller svenska medborgare. De svenska kvinnliga såväl som manliga riksdagsledamöter/politiker som accepterar dessa etniska enklaver och religiösa och kulturella särskilda krav på invandrarkvinnor/flickor sanktionerar eller stadfäster därmed dessa kvinnors/flickors underordning männen. De når sålunda ingen frigörelse utan fortsätter som i hemlandet att vara mannens slav.
När man studerar denna problematik kan man inte annat än känna vrede över att politikerna i stället för att rikta sin argumentation mot Sverigedemokraterna (vilket inte på något sätt främjar integrationen eller gör livet drägligare för de invandrare som är störst i behov av hjälp) i stället tar itu med alla de problem som vi dagligen blir åskådare av och nämnts här.
Olle Ljungbeck

Publicerat

i

,

av

Etiketter: