Småhusbyggnationen har gått i stå. Prognoserna har skrivits ner till rekordlåga nivåer – samtidigt som bostadsbristen ökar. Nu måste regeringen visa handlingskraft och tänka i nya banor. Tillväxt och infrastruktur i landet hotas.
Små åtgärder kan ge stora effekter därför bör skyndsamt utredas om det går att utveckla ROT-avdraget till att också gälla nybyggnation, minska överflödig och kostnadsdrivande detaljreglering och slopa eller förändra bolånetakets konstruktion.
Som det är idag blir det allvarliga konsekvenser både för landsbygdskommunerna som riskerar en ännu större utflyttning men också för Sveriges bostadsförsörjning och tillväxt, vilket går stick i stäv med den utveckling som regering och riksdag säger sig eftersträva.
Med stigande oro har politiska företrädare och småhustillverkare på Småländska höglandet konstaterat att byggandet av bostäder nära nog helt avstannat. Detta är oroande, såväl vad gäller sysselsättning för landets småhustillverkare men framför allt med tanke på Sveriges bostadsförsörjning och tillväxt.
Att finansiera nyproduktion av bostäder och särskilt enfamiljshus är svårt utanför större städer och tätorter. När Finansinspektionen i oktober förra året införde ett bolånetak på 85 procent av fastighetens marknadsvärde, blev det i princip omöjligt att lånefinansiera bostäder på mindre orter. Inte minst för unga människor är detta särskilt allvarligt.
Motivet bakom bolånetakets tillkomst är ett storstadsfenomen. Att utlåningen till bostadsköp sedan 2002 ökat med över 180 procent beror huvudsakligen på omfattande ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter i storstäderna. För småhus visar Finansinspektionens egen information att belåningsgraden tvärtom avtagit sedan 2008. I Stockholms- och Malmöregionerna är den genomsnittliga skuldsättningsgraden för bolån 2,3–2,4 gånger den totala årsinkomsten i hushållen, medan den i övriga landet ligger runt 1,55.
Siffrorna talar sitt tydliga språk, motiven för ett lånetak finns inte i övriga landet. Därför är det landsbygdskommunerna som drabbats hårdast. Om inget görs, riskerar vi en ännu snabbare utflyttning från mindre till större orter och en avfolkning i stora delar av landet. På Småländska höglandet och i dess närhet finns idag merparten av svensk produktion av monteringsfärdiga trähus. Totalt sett sysselsätter näringen cirka 6 000 medarbetare, varav en mycket betydande del i denna region. På senare tid har orderingången drastiskt avtagit och man är idag nere på en årstakt på 6 000 bostäder. Produktionskapaciteten ligger på 15 000 bostäder. Byggindustrins betydelse för svensk ekonomi är betydande och svarar för cirka 8 procent av BNP. Detta kan jämföras med svensk bilindustri där motsvarande siffra är cirka 1 procent. Småhusfabrikanterna som är lokaliserade på landsbygden har gång på gång drabbats av konjunktursvängningarnas effekter med neddragningar och varsel som följd. För varje gång åderlåts man på kompetens som sällan återkommer till näringen när konjunkturen vänt.
En första åtgärd är att slopa eller förändra bolånetakets konstruktion så att det omfattar områden det är avsett för och inte drabbar urskillningslöst som idag. En bättre lösning än ett bolånetak kanske vore amorteringskrav i relation till lånebehovet? Vidare bör man se över överflödig och kostnadsdrivande detaljreglering i byggnormer, avgifter och tillsyn. Vi tror på ett mer övergripande regelverk och en effektivare efterkontroll. Forskning visar hur detaljregleringar hämmar innovationer och konkurrens, när vi istället borde uppmuntra kreativitet och nya smarta lösningar som dessutom kan bli kostnadseffektivare. Det bör också skyndsamt utredas hur ROT-avdraget påverkar nyproduktionen av bostäder. Det kan inte vara i nationens intresse att främja renovering och tillbyggnad av befintligt bostadsbestånd så att nyproduktion hämmas. För att sända rätt signaler till marknaden kanske ROT-avdraget ska utvecklas till ett TRON-avdrag (Tillbyggnad-Reparation-Ombyggnad-Nyproduktion)? Som alternativ bör i sammanhanget även frågor kring byggmomsen vid nyproduktion undersökas för att se på möjligheten att likabehandla allt bostadsbyggande.
Enligt Boverkets prognoser behöver det i Sverige årligen byggas mellan 35-40 000 bostäder. Idag ligger den siffran på knappt hälften. Konsekvenserna kan vi dagligen läsa om i media. Att människor inte kan ordna sitt boende så som man önskar är en starkt tillväxthämmande faktor som begränsar svensk industris konkurrenskraft. Detta har Sverige inte råd med.
För att hela landet ska leva kanske det är än viktigare att bostadsförsörjningen fungerar också i våra mindre orter för att möjliggöra arbetskraftsförsörjning till lokala företag. Byggandet av bostäder är en fråga som kräver långsiktiga och hållbara spelregler. Människor och bostadsföretag som planerar bostadsbyggande behöver känna trygghet för att våga satsa på en investering som för ett privathushåll ofta är den allra största de någonsin kommer att göra i sitt liv.
Vi vill att regeringen tar omedelbara initiativ till överläggningar med berörda myndigheter och parter för att:
* Utreda hur ROT-avdraget påverkar nyproduktion av bostäder och för att ta fram förslag för likabehandling av allt bostadsbyggande.* Pröva möjligheten att införa ett mer övergripande regelverk som kan främja innovationer och nya smarta lösningar som dessutom kan bli kostnadseffektivare* Slopa eller förändra bolånetakets konstruktionSTEFAN GUSTAFSSON (kd), Sävsjö kommun, PETER BJÖRK, Sävsjö trähus, SUNE NILSSON, Rörvikshus, MIKAEL OLSSON, Myresjöhus/Smålandsvillan, HANS PERSSON, Willa Nordic, TOMMY BOHMAN (s), Vetlanda kommun, ANDERS ÖMAN, Kärnhem, LARS-ERIK FÄLTH (c), Aneby kommun, KENNETH ROOS, Aneby hus, PER KRANTZ, Träspecialisten, ANDERS LINDHOLM, Eksjöhus AB, LENNART BOGREN (c), Eksjö kommun, MATTIAS STRÖM, Vallsjöhus, BO ZANDER (s), Nässjö kommun