En mästare som pressfotograf, en god och stor folkbildare, en man med världen som arbetsfält är några av de epitet som beskriver Kai Rehn – mannen vilken med bilden som vapen spridit nyheter till oss alla – och blivit en fotograf av högsta klass.
Detta bevisades när Kai Rehn för några år sedan fick ett av Europas finaste journalistpriser. Platsen för överlämnandet var det nya Operahuset i Oslo. Överlämnandet skedde av en journalist, som var med och avslöjade Watergateskandalen. Prissumman var inte dålig – hela hundratusen norska kronor. Nu är det dags att Jönköpings högskola inrättar en professur till Kai Rehn. Det är han om någon värd. Någon sa att ”Kai Rehn har alltid turen att vara närheten av nyheter”. Det är inte sant. Sanningen är att han är som en blodhund. Kai Rehn har en unik förmåga att nosa upp det han söker.Ett besök i Siggarpslogen utanför Gränna rekommenderas. Årets utställning ”Från slott till koja” är ett exempel på när folkbildningsarbete bedrivs på bästa sätt. En del besökare blir så imponerade av vad som visas upp för bilder, så de blir tysta. Jag lovar att ingen människa åker oberörd ifrån hans utställning. Första gången jag var där såg jag en äldre kvinna börja gråta, när hon tittade på bilden med Olof Palme på en cykel, som han använde på sin semesterort Fårö. Olof Palme trodde på folkbildningen. Han uttryckte det en gång genom att säga: ”Hela Sverige är som en studiecirkel”. Olof Palme valde ett liv i all enkelhet – det var det som var det stora för honom.Jag kommer också att tänka på afrikanen som sa: ”Jag har inte träffat Gud, men däremot har jag träffat herr Palme”. Det finns en slående likhet mellan herr Palme och herr Rehn – arbetsfältet ”Hela världen”. Det är inte svårt att förstå varför Kai Rehn ska bli professor. Jag hoppas nu att Jönköpings högskola ska ”nappa” på min ide. Vi är många som skulle bli glada över en sådan utnämning och den skulle bidra till att högskolan skulle kunna stärka och utveckla sin utbildning inom massmedia.HANS MANNEFREDFolkbildare och aktiv i studieförbundet Sensus och Svenska kyrkan