VAD KOSTAR EN GRIS!

Nu förs debatten om kostnaderna i grisproduktionen. Harald Svensson, den ståndaktige tennsoldaten på Jordbruksverket, försöker i försåtliga ordalag säga ”det är inte farligt, differenserna är små mellan Danmark och Sverige ca 1.20 kr per kilo”.

Det är katastrofalt bara det .

 

Det gör på en gris som väger 80 kilo i verkligheten kostar 96 kr mer att producerar. Har du 5 000 grisar om året är differensen mot konkurrenten 500 000 kronor men det bryr sig naturligtvis inte Jordbruksverket om. Där ska man hjälpa bönderna genom nya kostnadseffektiva pålagor.

 

Sedan kommer vi till djurskyddslagens verkliga konsekvenser – det är att i ett svinhus i Sverige, där du tillåts producera 5000 grisar, är det i Danmark tillåtit producera 6000 grisar i samma hus, vilket innebär den danske bonden tjänar brutto 750000 extra på sitt svinhus utöver tekniska differenser. Netto betyder det i varje fall 350 000 kronor.

 

Differensen mellan Sverige och Danmark är i storleksordning mellan tummen och pekfingret 250 kronor per gris. OM du omsätter detta till Volvobilar så skulle en Volvo ha ca 50 000 kr högre kostnader per bil än omvärlden i fabriksledet. Det är bara att ta ned skylten under sådana omständigheter.

 

Den tredje faktorn är att den svenska marknaden blir ett lätt byte för överskottsdetaljer som fläskfilé, karré, stekfläsk och revbensspjäll, som i den danska produktionen inte passar in på industrikött.

 

Dessutom, om jag nu minns rätt, så har Holland 50 milj. grisar och Danmark 25 milj. grisar. Att trycka in marginalkvaniteter på den priskänsliga svenska marknaden som dras med negativa konkurrensfördelar är lätt och kostar inget. Bara att utnyttja den prisskillnad som Harald påpekar innebär att man utan göra några direkta förluster kan sälja köttet från Danmark Tyskland och Holland en femma billigare per kilo i konsumentled.

 

Bestämmer man sig för att överskottsdetaljerna redan är finansierade i industriköttet, ja, då kommer du upp mot i varje fall en tia i konsumentledet. Om nu jordbruksverket med sina siffror ritade ett utbudsdiagram med utgångspunkt från det rådande läget som indikerar när det råder överkott av griskött på den svenska marknaden kan priserna i råvaruledet falla till 6.45 kr per kilo. Då finns inga grisproducenter men heller ingen nötproduktion. Då förklarar den ständige tennsoldaten Halal Svensson sig nöjd.

 

Då är frågan hur skall vi vända trenden. Ja, det är som i bilproduktionen – fler producerade grisar per ytenhet. Därför att kostnaderna för kapital, byggnader, smågrisar och foder faller inte därför att den omgivande marknaden kan betala de högre priserna.

 

Det finns en lösning som går att tillgripa: köpa terminer på Chikagobörsen, där du i varje fall får mer än 15 kr kilot för grisarna. Det krävs att en bank ställer upp med rådgivning och organiserar detta.

 

Den bästa vägen är att släppa fram dispenser på produktionsvolymer i varje svinhus och frångå lagen om djurskydd i grisstallar. Det förhåller sig på detta sätt även om det svider i skinnet på jordbruksverkat att erkänna detta. De främsta incitamenten för god djurhållning är hög lönsamhet. Jordbruksverkets handbok om djurskydd gör i det fallet mer skada än nytta.

 

Ge dispenser till grisbönderna: 20 procent fler grisar per ytenhet i väntan på en gemensam djurskyddslag i EU, en lag som är tvingade för alla länder. Man kan varken vara bättre eller sämre än det lagen stadgar.

 

Kära läsare, Sverige är ett land som elegant skulle kunna producera 50 milj. grisar utan några som helst miljökonsekvenser. Dessutom, nu när biogasen växer, skulle den gödseln komma till sin rätt som ett biologiskt drivmedel.

 

Den gyllene frågan är viket som är bäst en god gris på fyra fötter eller en dålig gris på två fötter?

 

LARS-HÅKAN HALLDIN (C)

Oberoende Centerpartist

Eksjö


Publicerat

i

av

Etiketter: