Det stod ”vägledningsdebatt” på föredragningslistan inför fullmäktigesammanträdet med Vetlanda kommunfullmäktige på onsdagskvällen. Någon debatt var det aldrig tal om – det blev bara en upprepning av alla fagra ord inför valet.
Lägger man samman allt som sades kunde man konstatera att det egentligen inte var några större skillnader mellan partierna – knappast ens ideologiska. Ser man till den regerande trojkan S, M och C finns det ju knappast utrymme för några ideologiska svängar.
Upplägget var sådant att gruppledarna fick fem minuter var för att berätta om sina mål. Det var inte några revolutionerande nyheter som kom fram. Tommy Bohman (S) talade om öppenhet och breda lösningar och beslut som fattas med det långsiktiga perspektivet som grund. Hoppet om kulturhus fanns naturligtvis med men han lät också förstå att det inte fick bli beslut som fattades på drömgrunder. Han ville också värna om den lokala arbetsmarknaden med tonvikt på ungdomar.
Klas Håkansson (M) uppehöll sig vid vikten av en långsiktigt stark ekonomi, en kommunal personalpolitik, som erbjuder goda utvecklingsmöjligheter och alternativa driftformer i den kommunala verksamheten samt att man naturligtvis ska stödja det lokala näringslivet.
Gunilla Hjelm (C) uppehöll sig vid samhällsbyggandet med handel och infrastruktur inklusive bredband, strandnära byggande, allt paketerat i en utvecklingspolicy. Vård och omsorg ska präglas av valfrihet, trygghet och tillgänglighet – och möjlighet för den som vill att jobba heltid inom vården.
Miljön fanns också med – och här ville Gunilla Hjelm gärna se att en styrgrupp för miljöarbetet, ett miljöråd.
Jan Johansson, Vetlanda Framåtanda, största oppositionspartiet, fortsatte med det tema partiet gick till val på, nämligen ett helhetstänkande som rymde både stad och landsbygd, han ville se kommunens roll i näringslivsutvecklingen förstärkt och en utveckling av såväl förskolor som skolor. Befolkningsutvecklingen i kommunen är dyster – minskningen fortsätter. Bara under januari åderläts kommunen på ytterligare 23 individer.
Kommunen måste, påpekade han, bättre utnyttja de resursern som finns inom EU/Leader. Här är Vetlanda sämre än den minsta höglandskommun.
Kristdemokraterna Ingemar Sturesson och Monica Samuelsson presenterade det traditionella kristdemokratiska programmet. Samuelsson talade för ett folkhälsoråd med barnens hälsa i fokus och kontaktfamiljer för invandrare – dessförinnan hade hon angripit Sverigedemokraterna för partiets existens.
Magnus Olofsgård (FP) ville prioritera skolan och ansåg att varje elev har rätt till en behörig lärare, han ville arbeta för fler barnomsorgsplatser och en utvecklad infrastruktur, inklusive bättre kommunikationer.
Ritva Hermansson (MP) ville i sin tur även hon ha bra skolior, där eleverna fick bra, näringsriktig mat utan kostnad. Även hon såg behovet av en folkhälsosamordnare liksom också en miljösamordnare. Ingen av dessa tjänster bör delas med någon annan kommun, hävdade hon – det finns tillräckligt med uppgifter för sådana i Vetlanda.
Björn Fälth (SD) tog även han upp skolan, som måste vara en trygg arbetsplats för de unga och där mobbningen är bannlyst. Skolmaten måste vara näringsrik och i största möjliga utsträckning svenskproducerad.
Carina Strömbäck (V) aktualiserade behovet av hyresrätter i samand med att man såg till att man hade en fungerande arbetsmarknad. Landsbygden måste hållas levande, menade hon, och för det krävdes bl a skolor. Kulturhuset fanns också på hennes önskelista liksom en utvecklad demensvård.
”Men vi är emot att lägga ut hemtjänsten på privata företag”, slog hon avslutningsvis fast.
När gruppledarna sagt sitt var det dags för kaffepaus – efter det hade enskilda ledamöter möjlighet att få ge uttryck för sina mål med den politiska verksamheten i tv åminutersinlägg.
Det var en hel del som hade åsikter och mål.
Men ska man summera en sådan kväll måste det bli att det knappast var något nytt som lades fram på bordet. Så mycket vägledning blev det i alla fall inte – vald politiker sitter nästa fyra år till. Sen sätts betyget.