”Vi vill inte stå till svars för barn och barnbarn som de som visste men ingenting gjorde, de som för alltid förstörde för framtiden, de som förintade levnadsbetingelserna”, skriver dyk- och vattenexperterna Kjell Andersson och Andreas Vos i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt efter skräckinjagande upptäckter i Munksjön.
Vi och Vätternvårdsförbundet har inte samma åsikt om fiberbankarna i Munksjön. Den 1 september gjorde vi bland annat en dykning i Munksjön för att filma resterna från pappersbruket på Munksjöns botten. Fiber såg vi från ytan och ner till botten. Mängder av flytande fiberbankar fyllda med gas som hade lämnat botten och svävade fritt mitt bland fisken. Detta i en sjö som kräver fiskekort och som är ett fiskevårds område.
När vi sökte på nätet, så kunde jag hitta undersökningar från 1972 och 1989, men kunde inte hitta någon undersökning; som syftat till att kvantifiera fiberslammet på ett trovärdigt sätt.
Kjell Andersson säger: “Under alla mina år som dykare har jag haft som mål att observera, dokumentera och visa. Det finns många som försöker tala om för mig att det jag ser under min dykning inte stämmer att det jag ser och filmar inte finns. Detta sägs ofta av människor som själva aldrig varit under vattenytan på platsen och gjort undersökningar. “
Vi – dykare och fiskare – ser varje dag vad som händer under ytan, vad som sker i våra hav, åar och vattendrag. Det finns bara en lösning – nolltolerans mot utsläpp. Vi står inför ett avgörande vägval inför framtiden – det arv vi ska lämna vidare till kommande generationer. Valet är enkelt – ett levande ekosystem, ett upprop för sunt förnuft.
Vad få vill inse är att problemen växer och blir värre för varje år som går. Utsläpp från industrier, reningsverk, dagvattenrör och mer än 6 000 läckande gamla soptippar åtgärdas inte. Idag finns det tusentals kemikalier i våra barn men få undersökningar görs och några åtgärder för att stoppa utsläpp vidtas nästan aldrig.
Vi vill inte stå till svars för barn och barnbarn som de som visste men ingenting gjorde, de som för alltid förstörde för framtiden, de som förintade levnadsbetingelserna för vårt dricksvatten och ett av våra viktigaste livsmedel – fisken.
Det är dags för oss alla att vakna upp utan vatten kan vi inte leva. Våra sjöar och vårt hav håller på att dö men problematiken är enkel och lösningar finns. Det är dags att vi gör något åt det och stoppar utsläppen.
Vi i föreningen SCSC har som mål att observera, dokumentera och visa. Tillsammans gör vi skillnad!
Kjell Andersson
Andreas Vos
SCSC, Swedish Coast And Sea Center