Att Saudiarabien är en av Washingtons och västvärldens viktigaste pjäser i det ständigt oroliga mellanöstern kan knappast någon förneka, och med tanke på den senaste tidens stora diskussioner kring Saudiarabiens hemliga vapenaffärer med Rosenbad så anser jag det vore intressant att få ge en tillbakablick och personlig reflektion vad anbelangar relationerna mellan den mytomspunna och stenhårda diktaturen Saudiarabien och västvärlden.
Washingtons främsta problem historiskt med kungahuset i Riyadh var utan tvekan när kung Faisal satt på den saudiska tronen under åren 1964-1975. Undertecknad såg nyligen en mycket intressant dokumentär på Youtube; ”House of saud”. En mycket intressant amerikanskproducerad dokumentär där vi får följa Saudiarabiens under hela 1900-talet. I dokumentären talades det naturligtvis mest om oljefynden i Saudiarabien i början av 30-talet och hur amerikanarna bokstavligen talat fick ”eld i baken” när de fick reda på dessa fynd.
Dåvarande presidenten Franklin D. Roosevelt slöt omgående en pakt med det saudiska kungahuset som gick ut på saudierna skulle sälja oljan till USA till i utbyte mot att de fick hjälp av Washington med militär upprustning. Dessa ord, erkänns det i dokumentären av amerikaner, sades mellan Washington och kungahuset. Och i många årtionden så höll denna pakt. Amerikanarna fick köpa oljan till ett kraftigt underpris.
Men så hände något. 1964 så tog Faisal (halvbror till nuvarande kung Abdullah) över tronen. Han hade tidigare suttit i regimen som utrikesminister och fick förtroendet efter att hans bror kung Saud till vissa delar hade misskött landets ekonomi. Faisal började genast att utmana Washington, något som ingen av hans företrädare någonsin hade vågat göra. Han började med att säga; ”Jag vill se Israel utplånat”, staten som Washington upprättade åt det då, under 40-talet nyligen förorättade judiska folket. Men dessa ord möttes med tystnad av Richard Nixon som inte vågade stöta sig med Faisal. Oljepakten fick stå över alla angrepp från Faisal. Nixon var livrädd för att mista det svarta guldet i Saudiarabien.
Pepsi var dyrare än bensin
I början på 70-talet så kallade Saudiarabiens oljeminister in kung Faisal till sig. Han förklarade för Faisal att han var bekymrad över de mycket låga oljepriserna. Han förklarade för Faisal att en liter Pepsi var dyrare än en liter bensin i väst. Skulle det verkligen fortsätta att vara så här, skulle verkligen väst/USA fortsätta att få allt ”gratis”? Faisal reagerade kraftigt på dessa fakta och utformade under de första åren på 70-talet en plan som 1973 ledde till den största oljekrisen någonsin. Inte bara tiodubblade Faisal oljepriset per fat, han ströp dessutom oljeupptagningen och flödet till väst till den grad så att man fick börja med ransoneringskort för bensin i USA.
I början på 70-talet så kallade Saudiarabiens oljeminister in kung Faisal till sig. Han förklarade för Faisal att han var bekymrad över de mycket låga oljepriserna. Han förklarade för Faisal att en liter Pepsi var dyrare än en liter bensin i väst. Skulle det verkligen fortsätta att vara så här, skulle verkligen väst/USA fortsätta att få allt ”gratis”? Faisal reagerade kraftigt på dessa fakta och utformade under de första åren på 70-talet en plan som 1973 ledde till den största oljekrisen någonsin. Inte bara tiodubblade Faisal oljepriset per fat, han ströp dessutom oljeupptagningen och flödet till väst till den grad så att man fick börja med ransoneringskort för bensin i USA.
Alla länder i väst påverkades på ett eller annat sätt negativt, inflationen sköt i höjden och stora bankerkoncerner kraschade. Industrier massavskedade folk i USA och andra västerländska länder. I Sverige tvingades Rosenbad börja planera för ransoneringskort. Världsbörserna sjönk som en sten och Nixon blev allt mer pressad. Enligt dokumentären så kunde till slut inte amerikanska stridsflygplan lyfta längre på grund av oljebristen. Washington var ju under dessa år i både Kambodja och Vietnam och försökte bekämpa kommunismens framfart i dessa länder.
Nixon fick nog – skickade in Kissinger
Men till slut fick Nixon nog av Faisals korrekta agerande och skickade sin vicepresident och utrikesminister Henry Kissinger till Saudiarabien för att utfärda en varning till Faisal. Varför inte Nixon åkte själv förklarades inte i dokumentären. I alla fallså åkte Kissinger till Saudiarabien och sade till Faisal; ”Sluta genast upp med att strypa oljeflödet till väst, annars kommer militära aktioner att vidtas gentemot er”. Faisal skrattade då och sade till Kissinger; ”Ni är välkomna min vän. Vi saudier har tidigare överlevt på bara kameler och mjölk, och det kan vi överleva på ännu en gång om det skulle behövas”.
Men till slut fick Nixon nog av Faisals korrekta agerande och skickade sin vicepresident och utrikesminister Henry Kissinger till Saudiarabien för att utfärda en varning till Faisal. Varför inte Nixon åkte själv förklarades inte i dokumentären. I alla fallså åkte Kissinger till Saudiarabien och sade till Faisal; ”Sluta genast upp med att strypa oljeflödet till väst, annars kommer militära aktioner att vidtas gentemot er”. Faisal skrattade då och sade till Kissinger; ”Ni är välkomna min vän. Vi saudier har tidigare överlevt på bara kameler och mjölk, och det kan vi överleva på ännu en gång om det skulle behövas”.
Gerald Ford utsågs lite senare till ny president efter Watergateskandalen och Nixons många misslyckanden utrikespolitiskt. Kung Faisal däremot avrättades offentligt den 25 mars 1975 under en sammankomst i Faisals palats. Gärningsmannen var tydligen en brorson till Faisal, där en gammal familjedispyt från 1965 sägs ska ha legat bakom avrättningen. Efter Faisals mäktiga styre så återgick allt till det normala igen. En liter bensin blev åter billigare än en liter Coca-cola och Pepsi, och Washington blev åter bästa vänner med det saudiska kungahuset som åter styrdes av alldeles för ”snälla kungar”.
Se det historiska sammanhanget
För att förstå sig på Saudiarabien så måste man se det historiska sammanhanget. Och det anser jag att alltför många ”tyckare” i Sverige idag inte är intresserade av att göra. Och det gäller i synnerhet vänstern som målar upp en mycket förenklad och svartvit bild där kungahuset är de ”onda” och de västerländska vänsterrörelserna är de ”goda”. Detta till trots att vänstern innerst inne vet att väst/USA behöver det relativt västvänliga kungahuset i Riyadh, eftersom de är de enda som kan väga upp maktbalansen gentemot det västfientliga och allt aggressivare Ayatollahstyret i Teheran.
För att förstå sig på Saudiarabien så måste man se det historiska sammanhanget. Och det anser jag att alltför många ”tyckare” i Sverige idag inte är intresserade av att göra. Och det gäller i synnerhet vänstern som målar upp en mycket förenklad och svartvit bild där kungahuset är de ”onda” och de västerländska vänsterrörelserna är de ”goda”. Detta till trots att vänstern innerst inne vet att väst/USA behöver det relativt västvänliga kungahuset i Riyadh, eftersom de är de enda som kan väga upp maktbalansen gentemot det västfientliga och allt aggressivare Ayatollahstyret i Teheran.
Det är i de facto, och paradoxalt nog, kungahuset i Riyadh som är en garant för att Iran inte kommer våga slå till militärt mot Israel. Att vänstergrupperingar och paraplyorganisationer till Vänsterpartiet (läs: ”Svenska freds”) inte inser att ett Saudiarabien utan en stark försvarsmakt vore ett stort säkerhetsproblem för hela västvärlden och mellanöstern, det har alltid förvånat mej mycket. Självklart ska vi i väst trycka på kungahuset vad anbelangar införandet av reformer gällande kvinnors och HBT-personers rättigheter i Saudiarabien. Politiska partier och mötesfrihet måste naturligtvis tillåtas i Saudiarabien. Vi ska trycka på för mänskliga rättigheter i denna oljestat. Men om det ska ske på den yttersta vänsterns premisser så blir det bara pannkaka av alltihop.
Borgerlig, Nässjö