Höglandet

Varning – dödlig, smittsam älgsjukdom på Höglandet

Det står nu klart att den dödliga älgens hjärnhinnemask är spridd också på Höglandet och förekomsten förväntas öka ytterligare i takt med klimatförändringarna, enligt ny rapport från SLU.

Parasitens utbredning har hittills varit okänd, men forskare från SLU har i en nyligen publicerad studie kunnat kartlägga både spridning och inverkan på de smittade djuren.

Älgstammen i Sverige ökade kraftigt fram till en topp i mitten av 1980-talet (med en avskjutning på 180 000 älgar, mot 90 000 älgar idag). Under 1980- och 1990-talen noterade SLU-forskare en hög dödlighet hos älg. En av orsakerna till dödligheten var en hjärnhinnemask, en då okänd parasit hos älg.

Älgens hjärnhinnemask orsakar inflammationer och skador i centrala nervsystemet vilket ger upphov till rörelsestörningar och förlamningar som i värsta fall gör att älgen dör.

Det visade sig att älgens hjärnhinnemask har en komplicerad livscykel. Det första larvstadiet i älgspillningen tas upp av en snäcka eller snigel och utvecklas där till ett tredje larvstadium. När älgen betar får den också i sig mellanvärden. Den uppätna larven lämnar mellanvärden och tar sig ut ur tarmen och sprider sig via nervbanorna till ryggmärg och eventuellt till hjärnan. Där utvecklas den till sitt femte larvstadium och vuxen individ. Vuxna hjärnhinnemaskar är flera cm långa och kan ibland ses som ihoprullade maskar i muskelhinnorna.

Den vuxna parasiten lägger sina ägg nära blodbanorna och de kläckta larverna tar sig till därifrån lungorna. Älgen hostar upp larverna, sväljer dem och sprider sen smittan via spillningen.

Det har fram tills nu inte varit känt hur utbredd hjärnhinnemasken är i Sverige och inte heller vilken inverkan den har på älgstammen. Med hjälp av jägare har forskargruppen under 5 år samlat in och analyserat älgmaterial. Utifrån resultaten står det nu klart att älgens hjärnhinnemask är spridd över hela landet, med högst förekomst i Mellansverige (56 %) och med lägst i södra Sverige (13 %). Framför allt förekommer hjärnhinnemasken hos kalvar och gamla djur.

”I klimatförändringarnas spår med stigande temperaturer och högre nederbördsmängder kan vi förvänta oss förbättrade levnadsförhållanden för snäckor och sniglar, vilket ökar antalet potentiella mellanvärdar för hjärnhinnemasken. Med fler mellanvärdar som reservoarer kan vi därmed även förvänta oss fler sjuka älgar”, berättar Margareta Stéen, docent i sjukdomar hos vilda djur på SLU, i ett pressmeddelande.

Av: Redaktionen, [email protected] Gilla oss på Facebook