Vi (s) kan inte acceptera ökad barnfattigdom

Barnfattigdomen fortsätter öka. Det kan vi socialdemokrater inte acceptera. Enligt Rädda Barnen lever 220 000 barn i fattiga familjer i hela landet och vi befarar att barnfattigdomen kommer att fortsätta öka. Regeringens politik har ökat klyftorna och att man vägrar lagstifta för ”nattis” för de barn vars föräldrar jobbar kvällar och helger är ett exempel på hur barnfattigdomen kan komma att tillta.

[adrotate banner=”5″]

Trots regeringens löften, vräks allt fler barn Idag är familjebakgrunden lika viktig för svenska elevers skolresultat som i USA. Även på fritiden förstärks klyftorna genom avgifter i föreningar och kommunala kulturskolor.

Även FN:s barnrättskommitté riktat kritik mot regeringen för brister i lagstiftningen. Dels om barnkonventionen i sig och dels kring att även Sverige ska ratificera Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Konventionen är det första instrumentet som behandlar sexuella övergrepp mot barn som ett brott, oavsett om det begås i hemmet, inom familjen eller via Internet. Konventionen innebär även ett åtagande som omfattar ansvar för att sprida kunskap om sexuellt våld mot barn och bekämpande av barnsexturism. Regeringen signerade konventionen 2007, och utan ytterligare fördröjning bör den ratificeras av riksdagen.

Alla barn ska ha rätt till skydd mot alla former av såväl fysisk som psykisk skada samt fysiskt och psykiskt våld. Barn har speciella behov av skydd och stöd. Sverige bör ansluta sig till FN:s tilläggsprotokoll om klagorätt för barn vid brott som trafficking. Lagstiftaren har ett ansvar att se hur förutsättningar som ålder, kön, psykisk ohälsa och utsatthet påverkar barnets förmåga att hävda sin kroppsliga integritet mot sexuella övergrepp. Friande domar visar på brister i dagens sexualbrottslagstiftning för barn, och straffrihet är ett problem.

Det kan dröja många år innan brottsoffer vågar berätta om våld eller sexuella övergrepp de utsatts för som barn. Ännu längre tid kan det ta innan de utsatta vågar anmäla brottet. Det finns många orsaker till det här, till exempel att den utsatte lägger skulden på sig själv, att hon/han står i beroendeställning till gärningsmannen eller är rädd för att inte bli trodd. Under tiden riskerar brottet att hinna bli preskriberat, gärningsmannen går fri och offret får aldrig den upprättelse han eller hon behöver för att kunna gå vidare. För att avhjälpa problemet har undantag gjorts så att preskriptionstiderna för sexualbrott mot barn börjar löpa först när offret fyller 18 år.

Detta är bra, men inte tillräckligt. Om förövaren till exempel är en närstående kan brottsoffret fortfarande stå i beroendeställning till denne och det kan dröja många år innan offret vågar anmäla denne. Genom hot kan dessutom unga personer skrämmas till tystnad. De flickor och pojkar och som växer upp i ekonomisk otrygghet upplever även större otrygghet i andra avseenden. Ändå ser vi hur den förda regeringspolitiken ökar barns otrygghet. Barn har rätt att växa upp i trygghet och deras rättssäkerhet måste förstärkas. Men idag får barn betala ett högt pris för regeringens politik.

Carina Hägg (s), riksdagsledamot Jönköpings län

[adrotate banner=”7″]