Vindkraften har diskuterats ända sedan Maglarpsnurran restes utanför Trelleblorg i slutet av 60-talet men medborgarnas kunskaper om villkoren för etableringen av en eller flera snurror är fortfarande ganska begränsade.
I många fall syns människor tro att tillstånd/avslag fattas på godtyckliga lokala grunder.
Vid marssammanträdet med Vetlanda kommunfullmäktige fick tekniska nämndens ordförande Dan Ljungström (C) en rad frågor från ett par boende i närheten av planerade vindkraftområden. Han valde att inte svara på direkten utan återkom vid onsdagens sammanträde.
Summerar man hans svar kan man konstatera att i princip alla beslut som gäller vindkraftetableringar styrs av statlig reglering, inte sällan via länsstyrelsen.
En fråga gällde i vilken utsträckning man tog hänsyn till vindkraftsljuden och varför inte Vetlanda tog hänsyn till andra länders erfafrenheter.
Dan Ljungström konstaterade att kommunen utgår från statliga myndigheters rekommendationer och riktlinjer, när man tar ställning till en vindkraftplan. Han fortsatte:
”avstånd och de bullernivåer som rekommenderas har enligt svenska myndigheter bedömts vara tillräckliga för att inte skada v are sig människor eller miljö”.
När det gäller eventuell kompensation för olägenheter till dem som bor i närheten av ett vindkraftverk slog han fast zatt det var en fråga mellan vindkraftägaren och den som kände sig störd.Därvidlag finns inga fastlagda regler.
Många av frågeställarnas frågor gäller ekonomiska spörsmål och här var Dan Ljungström helt klar:
”’Det är inte kommunens sak att granska vindkraftbolagets ekonomi. Det lever under normala företagsekonomiska villkor. Det är också vindkraftbolagets sak att bedöma om en plats är lämplig för etablering eller inte. Felsatsningar är inte kommunens huvudvärk.
Klart är också att kommunen har haft svårt att nåut med sina informationsbudskap. Det kan möjligen också vara så att det inte människor vill höra, det hör man inte heller.